Aftonbladet – 17 april 1857, sida 2

Då vi emellertid denna gång undantagsvis företaga 018 att parera det mot oss måttade hugget, sker det egentligen för att söka, både i hr Erost Ludvigs eget och i hanz läsares intresse, om möjligt tillvänja honom litet mera ganningskärlek och redbarhet i anfallen på sina motståndare, samt litet mera eftertanka, sans och forskniag, innan ban sätter sig ned att bedöma konsziens och littsraturens företeelser. Huru onåt det än gör oss om den beskedlige Ernst Ludvig, kunna vi nemligen icke undgå att i främsta ruramet anklaga honom för falsk citation, och exär vi hvarken i detta hänseende, eller i hvad vi för öfrigt ha att andraga, ämna blifva honom bevisen skyldiga, så se här huru han anför våra ord: Hr Ernst Ludvig påstår oss ivår anmälan af Laubes skådespel Grefve Essex ha yttrat: Är då Henrik Laube den skald, hvilken Essex stora skugga förbidat? Är han; den, som värdigt förmått återgifva hans karakter och hans tragiska öde?... Dessa ord förekomma i Ernst Ludvigs artikel med anföringstecken, d. v. s. såsom varande afskrifna utur vår uppsats, alldeles icke refererade. Låtom oss sålunda tillse huru pass klyftig hr Erast Ludvig är i den icke särdeles klyftiga konsten att göra en afskrift. Aftonbladet för den 20 Mars yttrar: År således månne Laubo den skald, som Essex skugga förbidat, den skald, som skulle väcka henne till lif och låta Elisabeths gunstling, låta den stolte pären af England framstå för verlden i en gestalt, på samma gång historiskt sann och konstnärligt skön? Man läse och jemföre, och man skall säkerligen med oss finna detta sätt att anföra andras ord tämmeligen fritt, för att icke säga tämmeligen starkt. Hvar talas i Aftonbladets yttrande om Essex stora skugga, hvar om