Aftonbladet – 15 april 1857, sida 2

storheten af sitt fall till heders; han hade rätt att förakta penningen: den hade kostat honom så litet, när man icke räknar gäckadt förtroende för något. Men för buru många klingar ej deremot penningen, allt efter otika öron, som en salig verklighet, som en !juf förhoppning, gsom en sorglig påminnelse, som ett grymt hån? Penningen är allt från den tid, då den, enligt Herodotus, uppfans af Lydierna, lösen för millioner menniskors oförtröttade sträfvanden. Vi hafva till och med hört berättas om en person, som önskat sig vara harmynt, endast för den tjusningskraft, som ligger i senare delen af detta ord. Man talar om verldshändelsernas bjul, dessa bjul i den särdeles derangerade maskin, som kallas verlden, men månne de icke rätt ofta utgöras af små vexelverk, hvilka i dagligt tal nämnas sovereigns, louisdorer, fredriksdorer, dukater, silfverspecier? Hvad hade verldens stora män varit utan penningar? Hur långt kommer en eröfrare utan krigsgärder? En statsman, om än aldrig så vis, står der vackert, utan budget att realisera sina planer. En fattig poet, vore han ock ett snille af första ordningen, blir hela sitt lif endast en kammarsångare, så vida han ej stöter på en förläggare med omdöme, hvilket är sällsyntare, än man tror. Man skulle nära nog logiskt kunna häraf draga den slutsatsen, att ingen blir stor utan penningar. Ord, ord, ord! säger Hamlet. Hade han icke varit litet vriden, skulle han ha sagt: Pengar, pengar, pengar! I äldsta tider — vi gå så långt tillbaka, ty vi hafva denna gång för afsigt att grundligt behandla vårt ämne -— nyttjade man till myntenhet oxar och till skiljemynt får, grisar, gäss, m. m. Hos de forngrekiske bankirerne måtte så!edes kassakontoret haft ett besynnerligt utseende, antaget att man der besörjde skeende utbetalningar och gick tillhanda med vexling samt icke för sådant ändamål var försedd med särskilt ladugård. Emellertid är det ostridigt, att handeln och boskapsskötseln gingo hand i hend, oskiljaktiga som Kastor: och Pollux. Homerus förtöljer, att Diomedes rustning kostat fyra par oxar. Hade den blinde sisren endast uppgifvit, huru många qvarter hvar och en af dem höll, skulle vi, med ledning af priserna vid sista Wernsmo marknad, kunnat i svenskt riksmynt på skillingen uträkna beloppet. I Roms äldsta lagar voro böter, som ådömdes, utförda i särskilta slags busdjur. Vi föreställa oss, att man för slagsmål pliktade en bagge, för skällsord en