Aftonbladet – 15 april 1857, sida 2

Jernvägsfrågans finansiella sida (). IV. För att på en gång kunna öfverse och bedöma, hwu de af oss framstälde statsekonomiska verkningarne af jernväggarbetena genom det föreslagna upplåningssättet, om det rätt bandhafves, komma att balanseras, vilja vi ånyo fästa uppmärksambeten på hvad som bärvidlag utgör sjelfva det väsentliga. Till detta väsentliga hör r å ena sidan, att staten, ir de lån den inom landet upptager, så af. er gin ränta, att han genom sitt uppträde på penningemarknaden icke alls, eller åtminstone så litet som möjligt, trycker på de i behof af rörelseoch omsättningsmedel varande mnäringarne. För att ej i detta hängeende åstadkomma någon tryckning bör staten E ; erbjuda högre ränta än 5 procent. D-ona ränta antaga vi nemligen vara något lägre än den hos os nu normala; de penmngar eller kapitaler, hvilka mot denna ränta kunna erhållas, anse vi således icke särdeles komma att dragas från andra näringar och a:ledes icke i någon betydligare mån skada dessa. Vi säga i betydligare mån, ty skulle den närvarande generationen icke vidkännas några uppoYfring:r eller några umbäranden alls af det stora företagets utförande, utan för egen del vandra i guld öfver öronen och kasta beta bö dan på kommande slägten, så kunna ej hafva några särdeles anspråk på dessa ägtens tacksambet och erkänsla för vär omtanka för deras framtid. Hvarje dag har sin omsorg, och vi känna icke, hvilka bekymmer det kommande för dem kan föra med sig. Så snart staten ej längre till 5 procent inom landet kan upplåna penningar, så bör den genast vända sig utomlands, äfven em han der skulle nödgas betala till och med en högre ränta; ty att inom landet upptaga Jån tili högre ränts än 5 procent, kan ej ske utan ett våldsarat ingsipande i den enskiltes hushållning, kan ej ske utan att rycka kapitalerna från de naturliga strömfåror, hvari den enskilta företagsamheten ledt dem, och den enskilte kan icke, åtminstone icke på lika billiga vilkor som staten, vända sig till utlandet för erhållande a? det kapital han för sin rörelse behöfver, men hvilket staten, genom sitt () Se Aftonbladet n:r 82—84.