Aftonbladet – 14 april 1857, sida 2

den strax eller genast betyda ingenting annat än ett beskedligt råd till borgenären att skynda sig, samt följaktligen icke heller i någon mån kunde inverka på löftesmans arfvingars. rätt till befrielse, om fordran af ny borgen eller lagsökning försummats huru länge som helst; likagom att föreskriften, det borgenär först skall söka betalning af gäldenär och : bristen af löftesmans gods funnits icke ega tillämplighet på sådan borgen, som varit ingången såsom för egen skuld; hvarföre det hårda öde drabbat arfvingar, som icke gjort sig urarfva, att de; oaktadt i okunnighet om deras aflidne slägtinges borgensförbindelser, fått utan afbidan af hufvudgäldenärs betalningsförbindelse betala dessa 8—9 år efter den aflidnes död. För denna osäkerhet har, efter derom väckt motion, lagutskottet sökt sätta en gräns genom ett afgifvet förslag till ändring af 10 8 i 10 kap. handelsbalken af det innehåll, att om — Jå löftesman dör — gäldenär ej gitter ställa ny antaglig borgen, borgenär skall, inom ett år sedan löftesmannens arfvingar kungjort honom dödsfallet eller eljest bevisligen veta fått, kräfva. betalning af arfvingarne, om löftesmannen borgat som för egen gäld, eller lagsöka gäldenären, om borgen ej så ingången är. Försummas detta, har borgenär sedan ej någon rätt emot arfvingarne. Detta lagutskottets välbetänkta förslag, som dessutom helt och hållet öfverensstämmer med både den äldre lagkomitns och lagberednin gens, har rean blifvit godkändt hos bondeståndet, men är deremot hos ridderskapet och adeln äterremitteradt på grund af anmärknin gar, hvilka tyckas åsyfta afslag. Då emeller tid det icke lärer kunna ur någon synpu. kt försvaras, att ett lagstadgande qvarstår, som är till den grad otydligt, att det snart sagdt måste olika förstås och tillämpas; då vidare det ostridigt leder till betänklig osäkerhet och oreda, om arfvingar, flera år sedan de skiftat en aflidens egendom, blifva kräfda för och måste gälda en borgen, hvarom de förut sak .nat all kännedom, samt, genom det föreslagna nya stadgandet, löftesmans död hvarken upp häfver egenskapen af hans förbindelse eller minskar hans arfvingars skyldighet att ansvara för hans skuld, utan endast gör den senare preskriptibel i likhet med löftesmannens egen ansvarighet å skuldsedlar med viss förfallotid ; hafva vi ansett oss böra särskilt fästa uppmärksamhet vid alla dessa förhållanden, innan det ingalunda ovigt ga ärendet afgöres hos presteoch borgareständen, der det ännu icke lörer till pröfning förevarit. nd