Aftonbladet – 14 april 1857, sida 2

— Enligt hvad läsaren inhämtat af vår redogörelse för inkomne utskottsbetänkanden, bar lagutskottet (i betänkandet n:r 281) tillstyrkt en ganska vigtig förändring, eller rättare sagdt, ett förtydligande af 10 S 10 kap. handelsbalken, angående gäldenärs skyldighet att, då löftesman dör, anskaffa ny borgen och, i händelse sådant ej sker, vidsträcktheten af arfvingars ansvarighet för sådan borgen. Den nuvarande lagen innehåller: att om löftesman dör medan han under borgen står, borgenär skall vara skyldig att strax fordra ny borgen af gäldenär; gitter han den skaffa, vare den döde löftesmannens arfvingar frie; gitter han ej, söke borgenär genast ut betalning af gäldenär och bristen af löftesmans gods. Det obestämda och motsägande i denna lag har vid domstolarne föranledt en högst skiljaktig lagtillämpning. Så hafva vissa domare, angående den tidsbestämmelse, som innefattas i orden strax och genast, och om vidsträcktheten af arfvingarnes betalningsskyldighet,hyllat den mening, att gälden förfaller med löftesmannens. död, samt att för den skull, i analogi med föreskriften i kongl. förordningen den 8 Juni 1798, lagsökning mot arfvingarne bör anställas: senast inom 12 månader efter sådan förfallodag, vid äfventyr att arfvingarne eljest äro fria. Andra åter hafva i orden strax öch genast ej funnit någon sådan inskränkning i tiden för fordringens utsökande, att en försummelse af de nyssnämde 12 månaderna medför förlust af fordringsrätt, men deremot ansett arfvingarne för intet fall, äfven om börgen varit ingången såsom för egen skuld, vara skyldige att ansvara för mer, än hvad som hos gäldenär brister, och slutligen har i högsta domstolen den åsigt gjort sig gällande, att or