Aftonbladet – 11 april 1857, sida 5

lat, att, utom förut uppgifna 500,000 rdr bko, under årets lopp ytterligare erfordraaes en lika stor summa, faststälde fullmäktige första låneserien till 2 millioner rdr bko. Derpå förnyade öfverläggningar den 4 och 11 Maj om tillverkningen och redovisandet af obligationspapperet, huru det skulle förvaras m. m. Sistnämde dag, och således innan låneoperationerna börjat och man visste om någon enda obligation skulle kunna afyttras, ingingo fullmäktige till regeringen med anhållan, att räntekusongerna måtte emottagas i uppbörden af så väl kronoutskylder som tullafgifter. Denna långt sträckta omtanka sticker bjert af mot lamheten i fullmäktiges öfriga åtgärder. Emellertid hade det vid Tumba förfärdigade papper hunnit blifva färdigt, men det dugde icke. Nytt papper måste derföre tillverkas. Enligt fullmäktiges beslut den 22 Juni skulle under tiden för långifvarne utfärdas interimsqvittenser, som sedermera borde mot obligationerna utbytas, och sedan rabatten å de summor, som kunde upplånas emot 3!V, procents ränta, blifvit faststäld till 12!; procent, hade man nu änt ligen hunnit så långt, att kungörelse skulle utfärdas om upplåningens företagande från och med Juli månads början. Ny otur. Det nya papperet tillfredsstälde icke fullmäktiges skäliga, anspråk i afseende på vattenmärken; det måste det oaktadt användas, emedan tiden var inne då de utgifna interimsqvittenserna borde mot obligationer utbytas. Då allmänheten icke visade någon begärlighet efer obligationerna, funno fullmäktige sig föranlåtne att, 7 i anledning af några hos dem framstälda förslag till befrämjande af upplåningens framgång och obligationernas större begärlighet, härom infordra kommissariatets yttrande. Sedan detta inkommit, vidtogo fullmäktige den 31 Januari 1856 åtskilliga beslut, hvilka nära nog framstå som en parodi på hvad som hade bort åtgöras. Sålunda förestälde sig fullmäktige, att berörde ändamål skulle befordras, om det blefve lånegifvarne erbjudet att, derest till landtränterierna eller privatoch filialbankerna inbetaltes det för önskade obligationer belöpande belopp och detta från dem insändes till riksgäldskontoret, få oaligationerna, så vida tillgång funnes, genom konungens befallningshafvande eller bankdirektionerna sig tillsände. För detta besvär erbjöds en ersättning af endast !s procent! Det var naturligt att regeringen, lika litet som bankdirektionerna, skulle lyssna till ett slikt förslag, som nu står der endast såsom ett bevis på fullmäktiges tafatthet, hvilken ligger i öppen dager för den, som ej vill förutsätta, att de saknade vilja att fullgöra rikets ständers föreskrift, hvariill anledning nog kan sökas deruti, att det färslag, som inom fullmäktige väcktes om bättre vilkor för långifvarne, och hvarförutan obligationerna icke kunde göras begärliga, blef förkastadt. Efter mer än ett års förlopp hade man icke lyckats få skapligt utseende på obligationerna. Den 15 Februari. blefvo vattenmärkena : och trycket föremål för ytterligare öfverläggningar, och de härom förut fattade beslut undergingo nu förändring. De utlemnade obligationerna måste, för deras bedröfliga utseende, mot andra utbytas. Nu, och då inga penningar ville inflyta, tog man sin tillflykt till en utomordentlig åtgärd. Man lät från predikstolarne kungöra, att räntekupongerna fingo i kronouppbörden mottagas. Förgäfves! Den tidpunkt nalkades, då den penningekris, somi andra länder länge varit väntad, skulle utbryta; spe kulationsraseriet var drifvet till det yttersta; det hade kommit derhän, att man spekulerade endast för dagen. Måhända hade det likväl ännu varit möjligt att upptaga åtminstone en större del af den erforderliga lånesumman, om lånevilkoren blifvit förändrade. Härom väcktes ock fråga vid fullmäktiges sammankomst d. 4 April, men den blef då bordlagd till den 25 i samma månad, då fullmäktige fonno den ifrågasatta förändringen i lånevilkoren böra uppslkjutas; dock förklarade fullmäktige sig vilja under loppet af påföljde Juni månad och äfven dessförinnan, i fall omständigheter dertill föranledde, taga frågan under förnyad pröfning. Här, om någorstädes, voro sådana omständigheter för handen; men fullmäktige lade bänderna i kors till den 26 Juni. Nu hade penningkrisen instält sig och förlägenheten var allmän. Då någon upplåning icke kunde ske utan allt för stora uppoffringar från det allmännas sida, beslöto fullmåktige med god smak att tills vidare uppskjuta saken. Uti sin berättelse till nu församlade ständer bemöda sig fullmäktige att lägga afgörande vigtvid ordalydelsen af rikets ständers beslut angående fondsystemet, och vilja endast derifrån hämta stöd för den äfventyrliga åsigt, att alla riksgäldskontorets tillgångar, äfven de som varit till andra ändamål anslagna, bort anses disponibla för jernvägsarbeten. Härefter yttra fullmäktige med sjelfförnöjelse, att vid upplåningens företagande kunnat fastställas och vid dess fortsättande bibehållas så beskaffade vilkor, att en emot dem skeende upplåning måste för låntagaren eller staten anses särdeles förmånlig, samt att fullmäktige icke behöft till vederbörande långifvares förmån förändra lånevilkoren, hvilket skulle ledt till det allmännas betungande. Hvad säges om ett sådant sjelfberöm? Det synes som skulle fullmäktige icke vetat att den, som vill låna penningar, det må vara staten eller den enskilte, måste göra vilkoren förmånliga för dem, som lemna dem, emedan han i annat fall icke får några penningar alls. Jag har uppgifvit, att inom fullmäktige förslag blifvit tid efter annan gjorda att förändra lånevilkoren, för att göra lånets upptagande möjligt. Det är från riksarkivarien Nordström, som dessa förslag alltid kommit. Hans namnteckning under fullmäktiges berättelse är åtföljd af hänvisning till fullmäktiges protokoll för den 16 Oktober 1856; och detta protokoll, hvaraf jag begärt och erhållit del, visar, att han ansett de af fullmäktige för lånets upptagande vidtagna beslut och åtgärder hvarken vara för ändamålets vinnande väl beräknade eller i öfrigt förenliga med hvad rikets ständer åsyftat, samt att han mot största delen af dem till protokollet afgifvit reservationer. Jag har icke varit i tillfälle att taga kännedom af dessa särskilta reservationer, som utan tvifvel äro högst upplysande; men jag anhåller att få uppläsa den reservation br Nordström nämde dag aflemnat. Den lyder sålunda Vid dei ämnet hos herrrar fullmäktige förekomna många öfverläggningar har jag icke förut hört sådana motiver för dessa beslut och åtgärder anföras, som nu i berättelsen till försvar för desamma uppgivas, och jag bör tillägga, att dessa motiver vid noggrannare pröfning väl icke torde befinnas bestå profvet. Då man nu motiverar sina åtgärder från omsorgen att icke sätta den allmänna rörelsen iförlägenhet genom att, medelst upplåning, derifrån indraga penniogar, så förbiser man, att den tid, de ou såsom otillfredsställande befunna lånevilkoren af berrar fullmäktige bestämdes, den ymnigaste tillgång på penningar inom landet var för handen och att statslånet icke skulle skrinläggas, utan deremot ånyo utsläppas i den allmänna cirkulationen, under det att denna derjemte skulle fått emottaga ett lika belopp nya värde valutor, nemligen statsobligationerna, lydande på innehafvaren, och användbara i cirkulatioaen dels såsom omedelb:ra omsättningsmedel, dels såsom hypoteker, dels såsom föremål för salu och köp. Man beslöt dessutom, att till en början tre millioner riksdaler riksmynt skulle i nämde låneväg upptagas, och då deraf under mer än ett års tid enlast 181,900 rdr bko eller 272,350 rdr riksmynt insått, men riksgäldskontoret allaredan måst från sin ullmänna fond allena för stamjernbanorna utbetala mkring 3,700,000 rdr derutöfver, och; med inberäkling af förskotter till de öfrige jernvägsarbetena, mkring 4,700,000 rdr, så visar detta, att förstnämda ånebelopp visserligen icke var för högt tilltaget, och tt tvärtom ett större upplåningshbehof var för han