Aftonbladet – 11 april 1857, sida 3

mycket langre och ävagaDragt nagonung helt annat, än hvad londonertraktaten afsett, ehuru äfven denna tillkommit genom rysk list och en. oförlåtlig blunder å de andra makternas sida, hvilket med hvarje dag allt klarare uttalas af folkopinionen i England, Frankrike och Tyskland, som snart nog bör kunna framkalla frågan om en revision af denna traktat och den danska arfföljdslagen i den europeiska jemnvigtens intresse. Vi tro, att denna sammanträngda redogörelse för skriftens innehåll skall vara tillräckligt för att alla de, som närmare intressera sig för hvad som rörer den stora nordiska framtidsfrågan, som snart nog skulle kunna bli en af ögonblickets brinnande, frågor, skola taga en närmare kännedom om densamma. Tidningsöfversigt. Den gamle bekante söker genom en massa af plumpa otidigheter betäcka det misstag han nyligen begick, då han i sin ifver emot sam vetsfribeten förblandade den poli:iska franska PUnion med de: ultramontana prestbladet I Univers. För att försöka något stöd åt sitt falska påstående att IUnioniär ett erkekatolskt biad, om möjligt mera katolskt än påfven sjelf, citerar han ett löst yttrande i en korrespondens uti — le Nord, der Union uppräknas bland de tidningar som tagit parti för biskopen af Moulins, m:d anledning af Moniteurens artikel emot honom. Förutsatt att detta har sin riktighet — hvilket kunde synas mer än tvifvelaktigt då Union der nämnes såsom hörande till tidn ngar i provinserna — så bevisar denna enstaka omständighet visst icke, att TUnion står på samma linea som IUnivers. LUnion är den orleanistiska fusionens. politiska organ, och om hn också derföre skulle vara böjd att taga parti för hvarje icke-napoleoniek, auktoritet, så vet man alltför väl att fusion sternas skoryfåer af gammalt icke stått på någon intim fot med det ultramontana partiet, utan varit dess hätakaste motståndare och skarpt kämpat för iärofriheten emot jesuiterna och TUnivers. Hvad: de åtföljande artigheterna mot oss angår, så kan det icke annat än väcka någon förundran, att då den tidning, hvari förf. skrifver, numera blifvit hofvets tidning, den icke åtminstone affekterar att vara något mera höfvisk och gentlemannalik i sina fasoner, utan svänger sig med samma pöbelaktiga oqvädinsord, som begagnades då den just genom dylikt sökte vinna -en utbredning och ännu icke hade bortkastat den för de lättrogna uthängda skylten: Upplysning, frihet och bröd! Då den gamle bekante uppdukar den gamla, tusen gånger blötta och stötta svinpelsen från år 1844, så stöter det i sanning litet på rep i hängd mans hus, och uti den verkligen medömkansvärda ställning, han för närvarande intager inom publiciteten, kunde han, i stället för att genom oqvädande söka ge sig en käck min, ha skäl att erinra sig den gamla strofen ur Kronofogdarne: Det är ej nog att vara hängd, Män bör ock höflig vara. IE NE RER