Aftonbladet – 11 april 1857, sida 2

födder till. Ho! ho! Sa inte gamle Tiff alltid det? Jo, gjorde han så! Han såg hur det skulle gå. Han var säker att vår Herre skulle sätta oss på grön qvist igen — och har han inte gjortet kanske? Ho! ho! ho! Jon, sade Fanny; och ibland tror Jag verkligen, att jag inte njuter deraf hälften så mycket som onkel Tift. Och han förtjenar väl att få ro på gamla dar; ty han arbetade mången gång tungt nog för oss. Icke sant, onkel Tiff!. Arbetade — Gud signe edra fagra ögon — skulle thest tro det; tänker jag arbetade efter bästa förmåga på den tiden; fast jag nu har så godt kom abslut intet att göra; men jeg fröjdar mig åt frukten af mitt arbete — ja gör jag så — och tackar Gud till, hoppas jag. För har inte massa Teddy vuxit upp kanske tillen lång och vacker ung herre, som går i största storskolan? — jo har han så. Och, tänk bara — han läser latin så det rinner som klaraste vatten. Och är inte miss Fanny der den fagraste rogen i alla familjerna här omkring — för si, det ä ett bra land det här, med goda familjer, som nära på gå upp mot gamla Virginiens; och hon ä eftersökt bland dem alla.n Fanny förde nu Clayton in i huset, och medan hon sprang upp till sig för att kläda om sig, sysslade T:ff med frukter och tårtor, som han ordnade på en silfverbricka, såsom en förevändning för att stanna inne. Han tycktes anse detta som ett passande tillfälle för att afgifva ett något homlighetsfullt förtroende, som tyektes ligga honom mycket nära om bhjertat. Efter att med högst mystisk min hafva tittat ut genom dörren, för att försäkra sig om att miss Fanny verkligen var gången, närmade ben sig varsamt Clayton och vidrörde sakta hans armbåge, medan hans gamla svarta fysionomi antog en uppsyn af allt outgrundligare hemlighetsfullhet och försigtighet. Det ä inte te tala högt om det här, ska ni veta, sade han. Mäkta oroliger har jag varit, må ni tro, men, Herren vare lofvad, jag kom lyckligt igenom; för ser ni, jag har funnit, att han ä en bra karl — just en ståtlig man, utom att han är en af de förnäms!a gamla familjerna i trakten; och när allt kommer riktigt omkring, så ä det ändå mannen sjelf som ä det mest maktpåliggande, eftersom miss Fanny ändå inte kan gifta sig med alla gamla slägter, vore de än aldrig så ädla; och han ä i alla fall den likaste i hela grannskapet.