Aftonbladet – 11 april 1857, sida 2

skall så småningom sätta sig i rörelse för att nedtaga den sorgligt ryktbara skorstenen. Man läser nemligen i dagens morgonupplaga! af Svenska Tidningen: Hrgrefven och öfverståthållaren har, sedan öfverintendentsembetet på derom gjord . förfrågan upplyst, att den å Jakobs kyrka befintliga skorsten tillkommit utan iakttagande af hvad k. förordningen d. 31 Juli 1776 föreskrifver, eller att reparationer af kyrkor, som göra någon ändring i dessa byggnadersindelning eller utvertes ansennde, icke få verkställas innan ordentligen författade ritningar derå blifvit till K. M. insände, för att, sedan de hos öfverintendentsembetet äro öfversedde. af K. M. sjelf i nåder gillas och stadfästas, i skrifvelse till ordföranden i kyfkorådet uti Jakobs församling framstält förfrågan, huruvida ej kyrkorådet gått i författning om borttagande af ifrågavarande skorsten; påminnande om att, då den ej i laglig ordning tillkommit, vederbörande således kunna och böra åläggas fullgöra sådant. — Till svar härå har ordföranden meddelat, att öfverläggning om skorstenens nedrifvande och ombyggande redan förevarit uti kyrkorådet, som förmodade det denna förändring skulle kunna verkställag under instundande sommar. I det vi med tillfredsställelse. omförmäla detta såsom ett litet vittnesbörd derom, att allmänna meningen, då den har det sunda vettet på sin sida, dock slutligen utöfvar något inflytande äfven på de mest envisa och trilskna föraktare af densamma, böra vi dock göra så väl allmänheten som öfverståthållarembetet uppmärksamma derpå, att saken härmed är långt ifrån expedierad, samt att man icke kan tillägga det Jakobiska kyrkorådets öfverläggning, och den af dess ordförande framstälda förmodan någon så särdeles stor vigt, isynnerhet då man erinrar sig, att bemälde kyrkoråd, redan för längre tid sedan, då skorstenen först blef färdig och en allmän storm af ovilja urladdade sig emot densamma, lät förljuda, att den ofördröjligen skulle nedrifvas, hvilket sedermera visade sig vara en tom förespegling, i hopp att oviljan efter hand skulle lägga sig och allmänheten hinna vänja sig vid den ohyggliga skorstenen, liksom vid så många andra vederstyggligheter, hvilka genom vanans inflytande falla mindre skarpt i ögonen. Vi anse oss böra tillägga, att då den af öfverståthållsreembetet citerade bestämmelsen i kongl. förordningen af den 31 Juli 1776 rör icke blott kyrkor, utan alla publika byggnader, och då byggnadsordningen för Stockholms stad af 1842 särskilt bestämmer, att för alla bygnader, som uppföras vid torg och hamnplatser, skall plan och ritning, med afseende på deras större eller mindre lämplighet för platsen, först granskas af öfverintendentsembetet samt erhålla Kongl. Maj:ts sanktion, anse vi det vara öfverståthållareembetets både rätt och skyldighet att ofördröjligen vidtaga någon dylik åtgärd med afseende på den tillärnade brunnshusbyggnaden å Brunkebergs torg. Önskligt vore i sådant fall, att ofverståthållareembetet icke toge sig en så rundlig betänketid som i fråga om S:t Jacobs skorsten, ty det är onekligen bättre och mindre kostsamt att hindra ett på olagligt sätt företaget arbete, som allmänt anses lända hufvudstaden till skam och nesa, innan det ännu blifvit utfördt, än att låta nedrifva det, sedan det en gång blifvit färdigt. Om den allmänna förbittring, som det sist-, nämda drätselkommissionens tilltag framkallat i hufvudstaden, vittna en stor mängd till oss insända bref och uppsatser både på vers och prosa, så väl i allvarsam som skämtsam stil. Bland dessa meddela vi i dag följande från en icke-stockholmare: En vinflytelserik ledamot af drätselkommissionen har i n:r 80 af Aftonbladet för den 7 April anfört bland annat, såsom skäl för det riktiga i åtgärden att på Brunkebergstorg placera Stortorgets gamla brunnsöfverbygnad, följande: I rikets andra stad, med skäl så berömd för sitt vackra bygnadssätt och sin prisvärda ordning i många fall, finnas brunnar med ganska simpla öfverbygnader, särskilt just på de förnämsta och vackraste torgen, och det oaktadt ett af dem prunkar med Fogelbergs bildstod af stadens grundläggare. Dessa brunnar med ganska simpla öfverbygnader äro icke brunnar i vanlig mening, utan cisterner för stadens vattenledningar. Ehuru undertecknad icke kan anse sig ega ett fullkomligen kompetent omdöme uti arkitektoniska ämnen, anser han sig döck ega tillräcklig omdömesförmåga för att påstå, det dessa cisterner, bygda af sten, äro solida, motsvarande sitt ändamål och till sitt yttre framställande en enkel prydlighet. De äro icke placerade på (in på) torgen, utan vid yttersta kanten af kajen, utmed de kanaler (vhamnar), af hvilka dessa öppna plåtser begränsas. På nära håll sedda, göra dessa cisterner sig endast gällande såsom sådana, cch på längre afstånd, i sammanhang med omgifningarne, förete de ingenting åbäkligt, ingenting för ögat besvärande, och framstå knappast mera än som orneringar eller annat, som anbringas för brytandet af den tröttande enformigheten i låovgsträcktare linier. Til följd af det här anförda bör man kunna finna, att en jemförelse mellan Göteborgs brunnsöfverbygnader med den gamla brunnsbygnadens anbringande på Brunkebergstorg kan icke komma i fråga. Göteborg, såsom förnämligast en handelsstad, kan välicke göra anspråk på ett högre utveckladt skönhetssinne, men man skall säkert städse derstädes finna åtmin födder till. Ho! ho! Sa inte gamle Tiff all