Aftonbladet – 9 april 1857, sida 3

de, att blott för båda rikena gemensamma anbelä-: genheter skulle afinterimsstyrelse handläggas, så att ärenden, som blott röra ett rike, måtte blifva afgjorda. af det landets ansvariga statsråd; Östman, med HKvils Iken Per Mattsson och Johannes Nilsson förenade sig; Nils Larsson, som ville håfva uttryckligen förklaradt, att ingen prins, som blott hade en eventuel rätt till tronföljden, skulle få öfvertaga regeringen i de af sedda fallen, utan blott kronprins, och med hvilken. de öfriga representanterna från Jemtland, äfvensom Westermark, Bäckström, Sven Haraldsson, Bengt Nilsson och många andra förenade sig; Jonas Andersson från Östergötland, som erinrade derom, att svenska representationen så mygket hellre borde undvika olämpliga grundlagsförändringar, som den icke ilikhet med den norska har makt att emot konungens vilja genom tre sammanstämmande beslut åter bättra hvad som kan vara gjordt illa; Erik Ersson från Gefleborgs län, hvilken tillika fordrade att i 39 regeringsformen skulle införas en bestämd förklaring på vad med benämningen kronprins skall förstås, och hvilken Öbom, Bälter Sven Ersson, Liss Lars Olsson, Anders Ersson från Dalarne, Gezelius, Cederskog, Gustaf Jonsson från Kalmar län, Erik Hansson från Gefleborgs län, Rutström, Carl Tholsson m. fl. förenade sig; Per Nilsson från Espö, som gginrade att utskottet i motiverna till sitt förslag erkänt att ordet kronprins dels icke är för våra grundlagar främmande, dels till sin betydelse genom språkbruket bestämdt och kändt, och med hvilken Nits. Olsson från Skåne, Per Nilsson i Alestad, Nils Svensson från Blekinge, Lundahl, Per Erik Andersson, och flera andra instämde; Anders Persson från Nerike, som ville hafva det förändradt, då det tydligen kunde höras att det skulle hafva blifvit förkastadt, i fall man nu hade skolat rösta mellan bifall eller afslag; Anders Gudmundsson samt Ödman, hvilken senare likväl tillika förklarade att han ansåg mest öfverenosstämmande med urspruvgliga andan i 1809 års grunglagar, att vid hinder för konungen regeringen föres endast af hans ansvarige ministrar, i hvilken mening äfven Johan Persson förenade sig. andra sidan uppträdde till försvar för utskottets förslag Ola Månsson, vice talman Anders Andersson, Petter Jönsson, Sahlström, med hvilken Olof Larsson från Gefleborgs län, Anders Persson trån Östergötand och Anders Persson från Skåne samt Linder förenade sig, Jöns Persson från Blekinge, Medin och Lars Magnus Knutsson. Dessa talare ville visserligen att blott kroppring skulle erhålla den föreslagna rätten att föra riksstyrelsen, men de hade den öfvertygelsen, att ordet kronprins, såsom icke fullt bestämdt till sin betydelse, skulle vara mera olämphgt, än det af utskottet begagnads uttrycket till tronföljden närmast berättigade prins. Åtskilliga förslag till andra uttryck framkommo likväl härunder, hvaribland orden konunpgens äldste son för en: stund tycktes vinna fleras bifall, men då Lars Magnus Knutsson erinrade att detta vore synnerligen olämpligt, då det lätt kunde. hända, att regerande konungens äldste lefvande son kunde stå ganska afJägset från tronföljden, så öfvergafs detta. De flesta af dem, som ville hafva förslaget gilladt sådant det nu förefunnes voro likväl af den meningen att mynIdighetsåldern borde framflyttas till 21 år, ehuru man föratt undvika kollision med stadgandet i norska grundlagen ville för närvarande finna sig i att bestämma sig för de 18 åren. Resultatet af omröstningarne blef, såsom i går nämdes, att bondeståndet återremitterade memoriaJet med förklaring såsom gemensam tanke, att den ifrågavarande rätten för prins att vid vissa tillfällen föra rissstyrelsen skulle meigifvas blott åt kronprins, som uppnått 21 års ålder, och att en definition på benämningen kronprins skulle i 39 regerlngsformen införas. De öfriga frågor, som i gårdagsplenum afgjordes, voro: statsutskottets utlåtanden nris 49,: 50 och 51, Jagutskottets betänkande n:o 28, om förändring af 10 ksp. 10 SH. B., hvarom en kort öfverläggning uppstod; bankoutskottets utlåtarden n:o 25, om försäljoing af Tumba pappersbruk, n:ris 26 och 27 om afskrifningar, och n:r 28 om nedsättning i bankens pris vid försäljning af-omyntadt; silfyer, samt ekonomiutskottets afstyrkande betänkande i fråga om upphöraade af skyldigheten att på resor vara försedd med pass. Alla dessa betänkanden godkändes.