Aftonbladet – 9 april 1857, sida 3

Bondeståndet. PLENUM DEN 8 APRIL F. M, Då konstitutionsutskottets memorial om ändringar i grundlagen, i fråga om riksstyrelsens förande i vissa fall, föredrogs, började: Mengel med anmärkningarne mot detsamma. Han skulle hafva reserverat sig, i fall han ej af sjukdom varit förhindrad att närvara i utskottet, då memorialet der justerades. Han kunde icke gilla förslaget, dels derföre att dess ordställning var tyetydig och oklar, dels ock derföre, att oetsamma icke var uppgjordt i enlighet medden åsigt, som bondeståndet enhälligt uttalat när det förkastade det från förra riksdagen hvilande förslaget om den så kallade prinsregeringen, den åsigten nemligen, att ingen annan prins, än kronprins, skulle i afsedda fall: ega rätt att öfvertaga riksstyrelsen, och att hans myndighetsålder icke skulle inträffa förr än vid fylda 21 år, såsom ock Johan Persson från Upsala län och Lars Magnus Knutsson från Östergötland i reservation mot konstitutionsutskottets förslag påyrkat. I fråga om uppställningens tvetydighet var den förnämsta anmärkningen den, att i förslaget till.den naya lydelsen af 39 regeringsformen blifvit uteslutet det gamla stadgandet, att regeringen. skall. föras i konungens namn, då deremot i den föreslagna lydelsen af 41 S regeringsformen detta stadgande blifvit bibebållet, hvarigenom den föreslagna grundlagstexten fått en sådan uppställning, att ingen föreskrift finnes, hvarken för regent, interimsregering eller statsrådet, att regera i konungens namn, när någon af dessa föra riksstyrelsen med konungslig makt och myndighet, utom för det fall, att konung dör innan tronföljaren uppnått myndig ålder, då sådan föreskrif: finnes för interimsregering. I fråga om myndighetsåldern och förslaget, att den till: tronföljden närmast berätiigade prins skulle vara myndig vid fylda aderton år, anmärkte Mengel hurusom detta lemnade alldeles obestämdt huru förhållandet skulle anses, om en prins, som ena dagen vid fylda aderton år är till tronföljden. närmast berättigad, den andra dagen genom födelsen af en annan prins blir undanträngd från närmaste rätten till tronföljden. För sådant fall var intet stadgadt om den prins, som på grund af sin närmaste rätt till tronföljden ena dagen grundlagsenligt skulle vara myndig, den andra åter skulle, i fall han icke uppnått 21 års ålder, inträda i omyndighetstillstånd. För öfrigt ville han icke hafva orden jemte Norges storthing, i enlighet med riksakten, införda i -svenska grundlagstexten, enär man borde undvika att för framtiden intrasslåa sig genom öfverflödiga ords införande i grundlagen, något som Mengel befarade till följd deraf, att riksakten i ena riket är grundlag, men i det andra icke, På grund af de gjorda anmärknivgarne yrkade Mengel återremiss. Anders Eriksson från Elfsborgs lån uppträdde derefter. Sedan han visat skilnaden mellan den i förslaget införda termen den till tropföljden närmas: berättigade prins., och benämningen kronprins, samt påpekat vådorna af ait låta en prins, som icke hade den ovilkorliga och fullt bestämda rätten att vid konungens död bestiga tronen, afgaf han förslag till förklaring rörande ståndets gemensamma tanka, enligt hvilket förslag ordet kronprins skulle begagnas. Med honom förenade sig Lars Rasmuscon, Rulberg. Nils Nilsson, Hulimas, Sk Idberg och Ez Oisson från Nerike, Olof Olofsson från Olsätersiorp, Anders Jansson och Anders Jonsson från Wermland, Lars Gustaf Andersson m. fl. I samma syfte talade sedan: Bjerkander, som derjemte önskat ett stadgan