Aftonbladet – 9 april 1857, sida 2

Raabs förslag, att de gamla lönerna skalle uppföras i en kolumn och de vid innevarande riksdag beviljade löneförhöjningarne i en särskild derbredvid stående, uti sitt yttrande på riddarhuset sistlidne måndag icke otydligt lät förstå, att han låtit förslaget, att löneförhöjningarne skulle blifva provisoriska intill nästa statsreglering, passera utan anmärkning, endast emedan han befarat, att en sådan erinran skolat lägga hinder i vägen för ett bifall till förhöjningarne; men att han likväl fann den provisoriska egenskapen i dessa förhållanden särdeles olämplig och förenad med flera olägenheter, hvarföre han bestred afseende å motionen om lönernas åtskiljande i särskilda kategorier. Denna visserligen oförmodade, men derföre ickz mindre berömvärda öppenbjertighet å hr finansministerns sida om den så att säga mentala reservation han lagt under sitt votum för statsutskottets betänkande n:r 41, bör väl som vi hoppas öppna ögonen på statsutskottet och bevisa, att det icke gör tillfyllest vid en statsreglering stt i allmänhet säga, att en eller annan del deraf är provisorisk, såvida man icke tillika uppstsller saken i en sådan form, att det kan tydligen urskiljas hvad som utgör den ordinarie lönen och den provisoriska tillökningen. Emellertid kan detta misstag nu till en del hjelpas med anledning af frib. Raabs motion, hvilken dock, efter hvad vi förutse, troligen kommer ait väcka ganska mycket motstånd, icke blott från dem zom önska hafva lönerna ermanenta, utan äfven från dem som icke gerna medgifva ett misstag, ens i det fall åå de svårligen kunna undgå att derom blifva öfvertygade. — Vi böra ej underlåta att med tillfredeställelse fästa en närmare uppmärksamhet på den underrättelse, som vi i förrgår meddelade efter det officiella bladet, att chefen för civildepartementet hr Almqvist vidtagit en förärdrad arbetsordning inom nämde departement, så att vissa expeditionssekreterare komma att, efter dem emellan gjord fördelning af göromålen efter ärendenas beskaffenhet, uti statsrådsberedningen i departemenischefens närvafo och under hans kontroll föredraga de afbemälde expeditionssekreterare eller t. f. byråchefer med biträde af hvar sin kanslist utars betade mål och ärenden, rörande hvilka scdermera, efter det saken blifvit af departementschefen sjelf i konseljen inför konungen anmäld, samme byråchefer komma att handlägga den slutliga uppsättningen och expeditionen hvar och en för sitt fack. Att en sådan arbetsfördelning, som länge varit förgäfves yrkad och långt för detta bade bort vidtagas inom samtlige regeringsdepartementen, skall lända icke blott till lättnad för departementschefen, för hvilken det blir all: mer och mer omöjligt att sjelf i detalj utreda hvarje särskilt mål, utan äfven lemna honom tid att mera sysselsätta sig med da större och vigtizare frågorna, är lika påtagligt, som att den bör befordra och utbil;a tjenstemännens skicklighet och anlag, hvair före det vore önskligt, att en dylik anordn ny komme att vidtagas äfven inom de öfriga departementen, der den ännu saknas och der Jen icke är mindre af behofvet påkallad. Med en i denna riktning förändrad orgaunisation, på hvars angelägenhet Aftonbladet vid mångfaldiga. tillfällen under de senare åren fästat uppmärksamheten, bör det ock möta mindre hinder att inom sjelfva konseljen vi taga en särskilt anordning för föredragningen af de 8. k. besvärsmålen, inför vederbörande departementschef och de konsultativa statsråden, hvarigenom man både kunde undvika inrättandet af ett lika dyrt som olämpligt särskilt embetsverk för afgörandet i högsta instansen af vissa administrativa tvistemål, och derjemte utan olägenhet, men med vinst för ärendenas behandling, befordra skyndsamhet och ordning. Också förnimmer man, att redan den praxis börjat införas, att föredragningarne i statsrådsberedningen, hvilka förut bevistats af statsrådets samtlige medlemmar, numera ofta äro inskränkta till de konsultativa statsråden och den minister, till hvars departement ärendet hörer, när nemligen icke några vigtigare allmänna frågor der förekomma, då det naturligtvis är nödigt att staterådet kollektivt deltager jemväl i de förbere dande öfverläggningar, som derom ega rum i ministerkonseljen. CISA