Aftonbladet – 9 april 1857, sida 2

för egen del; men tycks mig som vore de här välsignade barnen ännu så små och späda att jag inte kan stå te svars för att öfverge dem; Och så frågte jag honom på samvete om inte han vile ge mig en liten handfäckning i min nöd, för se jag visste att han bade alb makt öfver både storm och baf. Nå väl — Hvad tror ni han gjorde orm inte skicka en stor hiskelig våg, som tög mig helt vackert på ryggen och bar mig rätt i land, och här är jag nu! Men se visst var det en färd, som tog bort både ande och sans; så inte kan jag säga att jag visste riktigt till mig inte. Men folket som fann rätt på mig bar mig ett stycke väg bort till en koja, och de voro innerligt beskedliga mot mig och gned mig med varmt ylle och gaf mig in än ett och än ett annat; och så vaknade jag pigg och kry igen i morse och gick ut att söks reda på lammena mina, ty ser ni, det var just som en röst i mitt hjerta som sade mig, att jag nog skulle se er igen. Och märk mina ord, barn. I sju gorger och åtta bekymmer har Herren varit med oss, och han skall nog bringa oss lycka till slut. Jag säger er att det har sjön, rätt så ban vräkte och fräste och fnös, ej kunnat taga ur mig. Och Tiff skrattade åter med full hals och af hela sitt glada hjerta. Hans ord besannades så till vida, att flyktingarne, ej många dagar derefter, upphvilade och förfriskade. och med en stor del af sina förluster vid skeppsbrottet ersatta genom vänliga insamlingar, befunno sig under några välvilliga vänners tak i Newyork. Dit ankom ock i sinom tid den andra afdelningen af flyktingar, hvilken firdats under Hannibals anförande, men hvars vägar och medel vi ej vilja förråda, då de torde behöfvas för andra i samma belägenhet. Harry erhöll genom några vänners tjenst