Aftonbladet – 8 april 1857, sida 2

2 rekta skatt i sjelfva verket skulle vara ena orättvis oeh för folket särdeles tryckande kapitationsafgift. Förbrukningen af salt skulle snusenligt minskas och utöfva. det skadligaste inflytande på de fattigare klassernas helsotillstånd — allt var dock förgäfves! Ministåren :gjorde visserligen icke saltskattens antagande till en kabinettsfråga, ty sådana finnas ej till i Preussen; och om finansministern under loppet af sommaren skulle helt och hållet draga sig tillbaka i privatlifvets lugn, så skulle det ske emedan jurkrarne icke finna honom medgörlig nog. Men utan att uppställa en kabinettsfråga, gjorde dock ministeren de otroligaste ansträngningar för att genomdrifva saltskatten, och har äfven lyckats. Skatten har i dag gått igenom med 164 röster mot 144, således med en majoritet af 20 röster. Ministören behöfde, enligt propositionen om den treåriga tjenstetidens återställande, en förhöjning i militärbudgeten af 797,625 Thaler.:u Förbättringen af tjenstemännens ställning skulle taga i anspråk ide summa af 3,280,000 Thsaler. Det erfordrades således en rund summa af 4,080,000 Thaler. Inkomsten af de nya skatterna var beräknad som följer: Den nya husskatten . . . . . . 1,390,000 Thr. Yrkesskatten, deruti inbegripen skatten på aktieoch dylika sällskaper 600,000 Saltskatten . . . . . 2;090,000 Summa . 4,080,000 Thr: Det kommer nu derpå an, om herrehuset kommer att. antaga saltskatten: Om de medel; som blifvit använda för att genomdrifva voteringen, kan jag i brådskan ej gifva edra läsare någon fullständig bild. Det må vara tillräckligt att nämna, att: de hvarken varit öppna eller uppriktiga. Exempelvis må endast anföras, att man i dag, trots vensterns protest, först efter saltskattens antagande uppsatte på dagordningen de af vensterns medlemmar väckta prejudiciella motioner, hvilka, enligt logiken och arbetsordningen, borde föredragas till omröstning före saltskatten, hvartill äfven presidenten i förrgår gaf sitt löfte. De hafva naturligtvis derigenom blifvit onyttiga och måst återtagas. Ministeren uppfordrades uti dessa att ännu en gång öfverväga behofven och undersöka, om de ej kunde betäckas genom de tillgångar, som redan finnas. Uti Neufchåtelsaken är nu frågan helt enkelt om beloppet af skadeersättningen för den fordna civillistan. Preussen vill hafva densamina kapitäliserad till 3!, procent. Det skulle således: gälla en skadeersätt ningssumma af öfver 3 millioner. Dertill har denna, med åberopande af hundraårig rätt förda strid således reducerat sig! Ty det namn man gifver det yrkade . skadeståndet, såsom om man säger detsamma vara bestämdt för välgörande ändamål, eller något dylikt, är fullkomligt likgiltigt. Frågan om hertigdömena Holstein och Lauenburg kan blifva allvarsam. Preussen och Österrike äro eniga om att densamma drages inför förbundet. Men om när? och hur? har man ännu icke blifvit ense. Äfven sundstullfördraget har i dag, i båda kamrarne blifvit enstämmigt antsget. :Venstero har endast i någon mån stäfjat ministörens triumf öfver utgången af denna angelägenhet, genom att erinra om att man i sjelfva verket erkänt Danmarks förut bestridda rätt och afskaffat en sekulär orättvisa, icke med svärdet, utan med penningar. Oppositionen hade kunnat tillägga, att till och med utlösningen icke kommit till stånd, så vida ej Amerika, gått in derpå. Tyskland ensamt (det kan tyvärr icke fördöljas) skulle icke hafva undanröjt sundstullen.