Aftonbladet – 8 april 1857, sida 2

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladete korrespondent.) Berlin den 30 Mars. I dag bar den stora;:parlamentariska striden på det vigtiga finansiella området-funnit. sin egentliga lösning i andra kammaren; ty omröstningen den 27, hvarvid ministören uti frågan om -husskatten: led ett så fullständigt nederlag: och stannade. med-168 röster i minoriteten, är i ochför sig iekerätt klar, om man ej ställer densamma i förbindelse med antagandet af saltskatten den 28 och lagarne i sitt sammanhang uti denna dags förhandlingar. Den 27 var det fråga om en skatt, uti hvilken de feodala och junkrarne skådade början till en rättvis fördelning af grundskatterna, och till hvars förkastande å andra sidan en intrig spelades af flera ledamöter inom ministören;. för att bemligt operera mot deras egen kollega ;finansministern. Man såg följaktligen den 27 adliga riddargodsegare och afgjordt frisinnadt folk af centern och medlemmar af den ministeriella fraktionen i brokig blandning rösta emot lagförslaget. Regeringsråd, hvilka notoriskt med kropp och själ äro sålde åt inrikesministern, svarade vid. namnuppropetmed nej, till stor förvåning för de politiska åhörarne. på husets tribuner och kanstöparne på kaffehusen derutanför, under det hvar och en, som blott var till hälften invigd i spelet bakom kulisserna, fullkomligt förstod hvad detta hade att betyda. För landet, isynnerhet för städerna, var det naturligtvis hufvudsaken att skatten afslogs: Men den som vill göra sig verklig reda för politiska tilldragelser får dock icke förbise, huru vigtiga beslut åstadkommas uti en kammare, hvars debatter man egnar något intresse. Så tillgick det den 27 vid afgörandet af propositionen om husskatten. Dagen derpå. var det fråga om en saltskatt, som skulle hårdast drabba.de fattigare klasserna. Salthandeln är i Preussen ettregeringsmonopol. År 1842 bade priset på en tunna. om; 405 bifvit nedsatt från 15 till 12 thr, hvilket väckte allmän glädje. Ett yttrande af den dåvarande finansministern, att man åter kunde införa det förra höga priset, i fall anläggandet af jernbanor skulle störta Preussen i alltför stora skulder, framkallade ett allmänt rop af förbittring; och uti 1847 års förenade utskott afslogs nästan enhälligt förslaget ait famdeles åter stegra saltpriset. Nu uppbjöd oppositionen, såväl inom kammaren, som inom pressen, alla krafter för att skydda de fattigare klasserna för denna nya känbara börda. Den erinrade, om att det var fråga om en årlig utgift af 30 silfvergrosehen för hvarje familj; således om arbetarens hela dagspenning för 11 dagar af året, uti de östliga provinserna, emedan han förtjenar 2!, silfvergroschen om dagen, samt måste dermed underhålla sin familj. Äfven anfördes att de fattiga förtära lika mycket salt som de rika, ja till och med vida mera, i anseende till beskaffenheten af deras födoämnen, joch att följaktligen denna indi