Aftonbladet – 6 april 1857, sida 3

MUSIK. MIl Andrees konsert i går afton å kongl. teatern gafs för hvad man plägar kalla godt hus. I stället för arian ur Marschners Hans Heiling, som till följd af något sent inträffadt förhinder ej blef af, sjöngs af konsertgifverskan den stora arian ur Webers Oberon, i hvars återgifvande mll Andröe likasom vid föregåen:e tillfällen äfven denna afton fördelaktigt utmärkte sig. Detsamma kan sägas om mll A:s föredrag af den utmärkt vackra balladen Elfkungen, (Der Erlkönig), hvari Franz Schubert så förträfflig uppfattat och förmått i toner återgifva den på cc gång mystiskt tjusande och hemska poesi, som Göthe nedlagt i denna korta, men i sitt slag oöfverträffade dikt. MIL A. sjöng äfven tillsammans med hr Willman en duett ur Hugenotterne, hvari hr W:s utmärkt vackra basröst var af mycken effekt. Slutligen utförde mll A. Leonoras parti i finalen ur första akten af Mendelssohns ofulländade bpera Loreley, hvarid kongl. teaterns personal biträdde i kören. Den förtjenstfulla konsertgifverskan blef för sina vackra prestationer belönad med mycket bifall och framropningar efter hvarje nummer. Ett särskilt er kännande förtjenar mill Ändråes hörbara och lyckade bemödande att tydligare uttala orden. Hr dAuberts utförande af Leonards så kallade fantaisie militaire för violin intresserade högeligen genom artistisk fulländning. Den af den finaste och mest geniala bumor sprittande duetten ur Mozarts Enleveringen ur Seraljen, som med rätt mycken liflighet sjöngs af hrr Strandberg och Walin, väckte säkert hos mången en önskan ati få återhöra hela denna förträffliga opera. Konserten började med Glucks storartade uvertyr till Alceste, — och i förbigående mäste vi beklaga, att så sällan tillfälle erbjudes att höra något Af denne store mästare — samt hade till piece de resistance Beethovens med rätta beprisade Sinfonia Eroica med dess herrliga Marcia Funebre och dess lödande rikedom på olikariade och vexlande instrumentala effekter af en skönhet och finhet, som ännu söker sin like, om man äfven icke skulle finna det heroiska elementet, hvaraf symfonien endast för mellansatsens skull erhållit sitt namn, så starkt framträdande här som t. ex. i C-moll-symfonien af samme mästare, eller det melodiska så intagande som i Pastoralen eller A-dur-symfonien. Den konsert, som sistlidne lördagsmiddag af samtlige härvarande garnisonsregementers musikkårer med biträde af hrr amatörer gafs i Storkyrkan till förmån för de nödlidande i Vester-Dalarne och svenska Lappmarken, var ganska talrikt besökt. Efter hr Ranodels vackra jubeluvertyr uppstämde kören Häffners herrliga sång Låt dina portar opp, hvilken, ehuru den ej gick så jemt som åtskilliga af de efterföljande, dock aldrig kan undgå att göra ett djupt och upplyftande intryck. Af de öfriga gick hr Cronhamns friska Studentsång särdeles väl. Bland instrumentalnumren togo sig bönen ur vStradella, duetten ur Stabat Mater samt åtminstone delvis marschen ur Tannhäuser ganska väl ut.