Aftonbladet – 6 april 1857, sida 3

vändigheten af vyapenöfningar i skolorna så väl ur den fysiska uppfostrans, som ur nationalförsvarete synpunkt, ett yttrande, som vi i synnerhet lägga våra riksdagsmän på hjertat. Sedan talaren hänvisat på. otillräckligheten af hvad som i vårt land hittills gjorts för ungdomens fysiska utbildning, yttrar han: Om någon ingripande, någon verkligt sann fördel skall kunna påräknas af ungdomens fysiska uppfostran medelst gymnastik, måste densamma icke, såsom nu är fallet, blott ett par, tre, högst fyra gånger i veckan öfvas; den för kroppens helsa och sinnets belifvande rätt ordnade kroppsöfningen måste, för att fullt motsvara sitt ändamål, begagnas af ungdomen ett par gånger dagligen, emedan på samma sätt som den under bildning varande organismen fordrar för sin allmänna näring mera än en gång på dagen ett sundt födoämne, likaså behöfligt är det äfven för samma organism att, efter naturens fast grundade lag, förnya under dagens lopp inflytelsen af en rätt ordnad kropprörelse, hvarigenom omsättning och förbrukning af de intagna ämnena kunna rätt försiggå och bildandet af nya organdelar uppstå. Men då kroppsvagheten bland de uppväxande numera är så allmän, så hinderlig för den intellektuella, moraliska och religiösa bildningen, påkallar nödvändigheten så mycket mera en för skolungdomen dagligen förnyad gymnastik, så fram en för de unges framtid stadgad helsa skall af dem kunna påräknas. Dock torde mången anse detta obehöfligt och såsom tidspillan, men förgäter då, huru mycket mera tid som kraftlöshet och sjukdom bortröfva från ungdomen. Liksom hvarje själsförmåga måste i förhållande till graden af utbildning underställas en mer eller mindre omfåttaide, flera gånger förnyad öfning, likaså ernå menniskans fysiska organer, endast i mån af fortsatt öfning, sin kraft och uthållighet; och först då de inre förmögenheterna blifva af kroppskraften understödda, kunna de fullt frigöra sig och förmå att mera omfattande mottaga kunskapens inflytande. Förutsatt äfven att gymnastiköfningarneskulle förorsaka någon inskränkning uti det nog uthålliga inlärandet af de flera nu ifrågakommande språken eller i minnesöfningen af historiska data, så bör likväl vinsten af vunnen lifskraft och en för framtiden bevarad helsa kunna motväga den möjligen uppkomna förlusten af några fornåldern tillhörande glosor eller historiska årtal. Skolstudierna, som hos så mången väcka motvilja och afsky för kunskap, då under deras inhämtande kroppskrafterna, småningom försvagade, nedtrycka arbetsförmågan och framkalla tröghet och lättja, skulle, äfven under förutsättning att bokstudierna än ytterligare skärptes, likväl kunna lifva sinnet och stegra kun skapshågen, om blott emellan lärotimmarne rätt ordnade gymnastiköfningar infördes under tillsyn af lärare. Detta torde vara enda sättet att motverka det helsoförfall,. som gemenligen alltid blir en följd af flera timmars stillasittande nedlutande öfver boken, hvarvid andedrägt, blodlopp, matsmältningsorganer och muskelsystem störas, hvilket, om ej medförande sjukdom under ungdomstiden, dock i mognare år bereder en mängd jidanden, mången gång nog djupa för att tillintetgöra all verksamhet och sluta lifvet ... Om folkskolan, eller uppfostran i allmänhet taget, en gång rätt omfattar syftet för kroppsundervisnirgen, erkänner behöfligheten deraf och åt ungdomen lemnade tillräcklig tid för att befrämja helsa och kroppskrafter; böra i sådant fall gymnastikoch militäröfningar ställas tillsammans och, såsom lifvande för sinnet, i afvexling med hvarandra öfvas mellan lästimmarne. De beväringsskyldige kunde då, i stället för att såsom nu endast undervisas i de allmänna handgevärsgreppen samt i höger och venster om, under mötestiden inhämta andra för krigstjensten behöfliga praktiska delar. Gymnastikoch militäröfningar, införda i skolan, tjenade då både att befordra helsa och lifskrafter, dessa fattigdomens. starka bekämpare, samt att förbereda exercisöfningen, hvilken förberedelse så mycket mer vore af behofvet påkallad, som nummern af kasserade beväringsskyldige har under en längd af år varit ytterst hög. Denna åsigt, redan för längesedan vid detta läroverk uttalad, ehuru hittills ej tagen i öfvervägande, torde dock nu göra sig mera gällanne, då under innevarande riksmöte fråga blifvit väckt om militäröfningars införande i skolan. Ochi sanning — behofvet synes vara högt påkalladt, sedan grannriket i öster, som vetat att noga taga kännedom om detta instituts organisation, som tillegnat sig svenska gymnastiken och vapenföringen och som mot höga löneförmåner antagit för kejserliga symnastiska centralinstitutet i Petersburg härstädes bildade lärare, nu låtit anbefalla, att alla inom det vidsträckta kejsaredömet befintliga uppfostringsverk skola ställas i nära förbindelse med gymnastikundervisningen, samt att denna redan i verket satta befillning äfven sträcker sig till Siberien, hvarest nu också universiteter upprättats. Detta rike synes alltså hafva fattat betydelsen och vigten af den fysiska uppfostran, och är det ej mindre att förmoda, det Sverge, som uppammat den numera äfven i andra främmande länder vidt kringspridda svenska gymnastiken, skall, med sin varma kärlek för det rätta och sanna, till hela sin vidd uppskatta och befrämja denna för nationens framåtgående i kultur och fullkomnande vigtiga uppfostringsgren., MM TTETTITT