Aftonbladet – 6 april 1857, sida 3

lar d. RIKSDAGES Ridderskapet ooh Adeln. PLENUM DEN 4 APRIL F. M. Vi återkomma till en fullständigare redogörelse för debatten öfver ekonomiutskottets betänkande angå: ende ifrågastäld indragning af krigshofrätten. Grefve N. Gyldenstotpe ansåg deana domstol ej kunna undvaras, då man som grundsats måste antaga, att anklagade böra dömas af sakkunnige. Skulle denna öfverrätt upphöra och dess domsrätt öfverflyttas på någon eller några af hofrätterna, så skulle anklagade i militärmål komma att dömas af en civil öfverrätt, hvilken dertill ej vore fullt lämplig, alldenstund frågor rörande manövrer med flere af dylik beskaffenhet dervid förekomma. Emot den invändning, att i högsta instansen nu dömes af civile ledamöter, anmärkte tal. att blott ett sätt finnes för utöfvandet af konungebs domsrätt. Tal. medgaf att visserligen förändringar i dess sammansättning kunde ske, men dessa röra form, icke sak, och tal: trodde att man ej utan nogaste öfvervägande borde förkasts en inrättning, som varit och enligt talarens åsigt vore, med någon förändring, till stor nytta för armån. — Hr af Funck framstälde en historik af krigsdomstolarne och förordade krigshofrättens bibehållande, men med oafsättlige, eller på 4 å 5 år kommenderade ledamöter. Yrkade afslag. — Hr af Dalström ansåg en krigsdomstol böra vara sammansatt af personer, fullt kunniga i alla till armen och flottan hörande ärenden, äfvensom i hela dess organism, samt i lagen. Yrkade afslag. — Hrftjernsvärd fann en domstol bero af det förtroende, den inger. Krigshofrättens ledamöter sitta på -konstitutorialer, hvadan dess beslut kanna bero af ögonblickliga nycker; derjemte tyckes den hafva blifvit en pensionsanstalt. Trodde dess nuvarande sammansättning ej vara (fverensstämmande med krigsartiklarne. Men oaktadt dessa anmärkningar mot den nuvarande krigshofrätten kunde tal. ej gilla förslaget, emedar en sådan öfverdomstol af tal. ansågs vara nödvändig, hvarjemte tal. uppgaf olägenheter af att låta hofrätterna öfvertaga dennes funktioner. Tal. önskade att krigshofrättsledamöter måtte kommenderas i tur kårvis på tid, som dock ej bör vara för lång, och att de under denna tid blifva oafsättliga, samt framstälde förslag i enlighet härmed. — Hr Aminoff Jär uppläsa eti skriftligt anförande, hvari yrkades afslag på grund af de speciela kunskaper, sort för afdö mande sf militärmål erfordras. — Hr von Ehrenheim anförde de skäl, som anförts i utskottet, nemliger att ledamöterna ej äro oafsättliga och att bloit en af dem är Jagfaren. Tal. hade deltagit i det afgifnå förslaget, emedan han önskat en annan andra in stans för militärmål. — Grefve E. Sparre anförde de förut omförmälda bristerna i krigshofrättens samman sättning, men fann deruti icke skäl att bryta stafven öfver insti.utionen. Tal. erkände att privilegiersde domstolar ej kunna försvaras, men ansåg att särskil:a domstolar för vissa särskilta förhållanden böra finnas t. ex. disciplinärmyndigheten vid universiteterna, konsistorierna för presterna och handelsdomstolar, hvilka senare nu öfverallt yrkas och troligen inom kort äfven hos oss komma att införas. Tal. trodde an många sådana förhållanden finnas inom militärkåren som uppfattas annorlunda af militärer än icke militärer, och följaktligen fordra en särskilt domstol, hvarvid tal. som exempel anförde en i krigshofrätter anhängiggjord sak angående uppsägning af duskap. Ville öfverlåta åt K. M:t att bestämma organisationen, hvarvid dock ständerna böra påpeka de brister. som nu förefinnas. Tal. afgaf förslag till underdånig skrifvelse i detta syfte. — Frih. 4. C. Raab reserverade sig mot den åsigt, som här uttryckis, att des: upphörande skulle föranleda upplösning af den milisära andan. Upptog till vederläggning de afgifne yttrandena. — Frih. Stael v. Holstein talade likaledes iör bifall. — Hr Ginther ville nu ej uttala sig öfver tvistefrågan, då tre ståvd redan bifallit; mena ville framstäl:a förhållandena för bedömande af olägerheter eller fördelar. — Lagskipningens ändamål äro skyndsambet och evighet i beslut. Hofrätterna kan oa ej arbeia lika fort som en domstol, hvilken endast syssel-ätter sig med ett visst slag af mål. En förändring skulle ej heller medföra besparing Ledamöternas afsättlighet är visserligen en brist, men äver rum vid krigsdomstolar i alla länder. Det sunde väl vara möjligt att ett annat sätt kan utfinnas för en krigsöfverdomstol; men tal. trodde ej, at. utskottets förslag vore det rätta, då betydliga svårigbeter redan nu förefinnas för hofrätterna att medhinna sina mål. — Hr Dalman ville ej absolut besirida behöfligketen af en särskild militärdomstol, men fann detta ej vara hufvudsaken, utan bristerna i nuvarande krigshofrättens organisation. Tal. trodde dock, att ledamöterna i krigsrätt skulle stå sig illa, om de ej egde on fagfaren ibland sig, och anförde att krigsfiskalen måste utarbeta alla frågor i krigshofrätten, hvadan han nödgas studera sig in ji deskmma. Deraf drog tal. den slutsats, att jurister skulle kunna afdöma militärmål; men då detta skulle fördröja målens afgörande, så erkände tal. att en äsrskild öfverdomstol, rätt organiserad, kunde vars nyttig, samt förenade sig derför i det af grefve Sparre afgifna förslag till. underdånig. skrifvelse, då derigenom ståndets tanke blir uttryckt och hr justitieministern förklarat sig skola egna uppmärksamhet åt de uttryckta åsigterna. Plenum upplöstes kl. halt 4 e. m. för att fortsättas på aftonen. PLENUM S. D. KL. 6 E. M. Hr af Funch trodde den af hr Stjernsvärd föreslagna kommendering i tur ej vara lämplig, äfvensom den af grefve Sparre föreslagna tiden af ett år vara för kort, emedan såväl en mognare ålder som en större erfarenhet och vana böra afses. Hr 0. M. Björnstjerna hade med blandade känslor af smärta och ledsnad sett detta betänkande utan någon reservation. Kunde ej finha annat, än att det skulle verka menligt p. den civile domaren, om han t. ex. den ena d gen skulle belägga oqvädinsord med en ringa bot och den andra med döden, samt anförde exempel från Frankrike att militärdomstolarne bottogos 1796, men man snart fann sig föranlåten att åter införa dem. Trodde förslaget mera tillkommet mot nuvarande formen än saken, och fann grefve Sparres förslag lämpligt. Hr L. J. Hjerta instämde i grefve Sparres förslag. Hr Sjernswärd hade ej yrkat, att turen skulle gå efter ancienaetet, utan kårvis. Friherre C.J. 0. Alströmer hade hvsrken yttrat sig för eller emot inom atskottet, men ansett sig böra instäruma i beslutet, 1å krigshofrätten vore behäftad med flere brister. fInnlvsta att utakattat ei hemstält om kriochafrät