Aftonbladet – 4 april 1857, sida 2

de, sedaiti alla somnat, i smyg lemnat sina Kojor på plantagerna och skyndat till skogen för att göra sig. underrättade om sina vänners öde, och bitter var den ångest och förtviflan som -bemäktigade sig deras hjertan, då de börde hvad som händt. å Bland dem, som stodo omkring grafven, tycktes ingen så nedböjd af sorg och förtviflan som den, hvilken vi förut framstält för läsaren under. namn af Hannibals Han var en neger af reslig gestalt och ädla former, hvars breda hufvud, höga panna öch starkt utpräglade. dräg tillkännagåfvo beslutsamhet och. intelligens. Han hade under hela sitt lif tillhört en rå och obildad man af särdeles lågsinnad och småaktig karakter, som i sin behandling af honom visat ett löjligt vacklande mellan önskan att draga så mycken fördel: som möjligt af slafvens öfverlägsna egenskaper och fruktan att dessas utveckling skulle göra honom farlig. Hannibal hade lärt sig sjelf-läsa och skrifva, men gömde denna kunskap som en hemlighet inom aitt ege: bröst lika noggrant som en resande bland tjufvar skulle dölja en oskattbar ädelsten; ty ban visste väl, att hans herres farhågor vid en dylik upptäckt skulle stegras ända derbän; att. han torde besluta gig att hellre taga en kontant gumma för honom och sälja bonom till de ännu oäthärdligare släåfmarknaderna längst i söder, och aålunda skilja honoms från shustrus och barn. Hannibal användes vanligen at sin herre till roddare af en liten färja på plantagens egor; och medan han väntäde på passagerare, fann ban många stunder att, ehuru ofullkomligt och fragmentariskt, tillfredsställa denna törst efter kunskaper. : S ; De, somiständigt hafva mera böcker än .de Kunna eHer vilja läsa, ana ej med hvilken passionerad ifver en hungrande och bunden