Aftonbladet – 3 april 1857, sida 3

SR LILL by VÄREE ol MEM JMS SDNE ET ta et anta hi la anslaget. Ola Månsson ville för öfrigt förklara, ar. han handlar efter sin bästa öfvertygelse cch icke ir emot någon moral. I. fråga, om summan ville h: a gerna bevilja blott 70,000 rår, för hvilken summa höa äfven röstat i utskottet, Westermark kunde icke gilla statsutskottets frikoi ghet på första hufvudtiteln. Han ville icke egentli; en fösta sig vid de icke -obetyåliga tillökningar, under särskilta rubriker, som, grunda sig på stegrade p: ser å arbetslöner och lefnadsförnödenheter,. utan ; Jast önska, att dessa förhöjoingar må betraktas sisom tillfällige, och, när dessa pris nedgå, kommande ständer hugnas med en nådig proposition om dessa förhöjningars försvinnande. Deremot ansåg h o det öfverensstämmande hvarken med. den kom situtionella:styrelseformen eller med folkets knappa tigångar, a flera hof tillskapades, hvarigenom en ö: rerflödig och gagnlös lyx, ej sällan åtföljd af sede.trderf, uppstår. Han ansåg det vara att erkänna en , vidlig princip, att medgifra anslaget till särskilt b. fhållning för prins Oscar; det vore att erkänna feiket skyldigt att underhålla särskilta hof åt alla m sdlemmar af den kongl. familjen; ett erkännande, scn i framtiden med. den .kongh familjens tillväxt kunde blifva alliför betungande, och som, en gång g fvet, icke kan återtagas, utan måsto vidhållas: H.n ville likväl bevilja 246,000 rår, men icke såsom bofhållningssumma, utån säsom bröllopsgålfva till en älskad furste. Bifölles icke detta af ståndet, så yrk:de han att: anslaget åtminstone måtte nedsättas 41 70,000 rår. . Anders Larsson från Fellingsbro: var förekommen af Ödman och andra, och ihågkommande frälsarens ord gifver kejsaren det kejsaren tillhörer: och Gudi det Gudi tillhörers, kunde han, icke bifalla dettaanslag. Mengel hade: redan. instämt med Ödman, men ville bkväl upptaga vissa punkter till närmare belysning. . Tal. ansåg något hvar hafva sig bekant opinionen i:: Jlaadet i denna. fråga. Han hemstälde som icke flera let af -ståndets ;ledamöter från sina kommittenter fict bref, som ogillade detta anslags beviljande; åtm nstone var detta fallet med honom. Från ingen erda af sina kommittenter hade han emottagit någon underrätielse, att det ansågs vara lämpligt att bifalla detsamma. Han tror icke heller att opinionen nåson landsort vore derför. För sin del ville han icke sga på sitt samvete att i strid med sin egen öfvertygelse och sina kommittenters önskan rösta för något anslag till ett nytt hof. Det är visst sant att tre stånd redan bifallit anslaget, men genom detta b:fall är likväl icke någon grundsats erkänd. Minor, .etens grundsats står dock alltid qvar, och om man wger i betraktande af hvilka denna minoritet består, så vinner den så mycket större betydelse. Han ville icke fästa sig vid den gamla beräkningen af de nio tiondedelarne ; men om man besinnar antalet af adel, prester och borgare, som bifallit anslaget, och räknar dessa stånds minoriteter till bondeståndet, så betyder b fallet egentligen ingenting och beslutet väger föga i sågskålen; det är väl ett beslut som anvisar ett årligt anslag, men grundsatsen, att folket skall underhålla de kongl. prinsarnes hof, är icke erkänd. Man h de, ehuru icke inom ståndet, åberopat landets blomsteande ställning säsom ett skäl till bifall. Men hurudan visar sig denna ställning, om man tager i :betraktande nöden i Lappland, i Dalarne? Och. den finansiella ställningen i allmänhet, då våra stora af(trsmän låna penningar i utlandet och betala ända jl 9 å 15 procent? Våra bruksegare äro tvungna att stlja bruksprodukterna till sina förläggare och kunna icke sjelfständigt söka sig afsättning der varorna si ulle betala sig bäst; vår -trävarubandel bedritves med utländska kapitaler, för hvilkas anskaffande beiknas från 5 till 10 procents provision, och förläggi.en bestämmer lossningsorten. Man hade sagt, att siåndets ställning skulle vara sämre än bondeståndets i damöters i utskottet, enär de tre öfriga ståoden re4 0 bifallit hela anslaget; detta kunde talaren icke gilla, då ståndet, oaktadt de tre stånden kommit i till heatt på förhand besluta, hade öppet att afslå det..: ästade anslaget och icke tagit på hand att bevilja vågon summa. Mengel yrkade: afslag. Under det följande af: debatten uppträdde Nils Olsson från Skåne, Anders Petter Andersson från Österg tland, Smedberg, G ad, Rudberg, Per Nilsson från pö, Bjerkander, ;Per Benjaminsson, Bengt Nilsson, trån Krono.ergs län för de åsigter Ödman. uttalat Erik Ersson från Gefleborgs län hade trott det vara bäst, att man stannat vid yrkandet på nedsättning 1 70,000 rdr. Han ville ej medgifva beviljandet af o:gon bröllopsgärd, enär, om bondeståndet skulle fatta -.t sådant beslut, de tre andra stånden måhända skulle -.dan äfven bifalla en sådan. Lagergren, Nils Nilss 0 fråa Örebro län, Jöns Persson och Håkan Pettersson insiämde. Nils Andersson från Wermland, Olof Larsson från G -feborgs län, Gustaf Jonsson från Kalmar län, Olof O sson från Olebyn i Wermland, Anders Persson från Östergötland, Efraim Larsson; Johan Persson, Nils S ensson från Blekinge, Dahlgren cch Wassmuth för-slarade sig sedan under diskussionens fortgång. för. nslagets nedsättning till 70,000 rdr, ätskillige sf dem u der förmäian, att de ansågo icke ståndet värdigt t helt och hället afslå allt anslag till prins Oscars h fhållning. Lars Rasmusson ville icke bestrida riktigheten af Ölmans åsigter, men hade i utskottet af omständigheterna funnit sig föranlåten att rösta för ett årligt slag af 70,000 rår. . Han visste nog bura ett sådant 4-ligt anslag skulle betraktas af folket i landsorten, syunerligen i havs fattiga hembygd; der måhända etthelt -rannlags försäljning skulle knappast inbringa ett lika 5 lopp, och der bans kommittenter räkna nöga på hvad m utgiftesj men han ansåg sig likväl icke kunna anvåt är vidblifva den åsigten, att ståndet bördebes 1ja:70,000 rår. Lindby och Lars Magnus Knutsson. stämde. E Ösiman hade förut ansett, att blott 70,000 rdr såm tillräckligt, synnerligen med afseende på vårt sks små vilkor, böra beviljas; men kunde ickeänst än gilla Ödmans åsigter och önskade, att hans ;strande måtte genom press n blifva spridt till folkat, då han vore säktr att det skulle gillas från Ystad till Haparanda. Matts Persson erinrade, att man mången gång får tsga ett mindre ondt för ett större, och att han ul följd deraf i utskottet, när någon väsentlig nedsattoing i anslaget icke kunnat erhållas, sökt verka er att delningsgrunden. mellan Sverge och Norge cke måtte blifva godkänd. Han hade emellertid der Lksom alla de öfriga bondeståndets utskottsledamö. ter, mähända msd ett enda undantag, röstat för blott 70.000 rdr. Matts Perssou förklarade sig för öfrigt följa sin egen öfvertygelse och stå egen botten samt göra så som han ansåg rätt; om tidningarne ljuga, så bryr han sig ej dsrom. Det framstälda förslaxet att icke bevilja något årligt anslag utan en bröllopsgåfva var något alldeles nytt, som icke borde komma i fråga. Ödman uppträdde ånyo och genmälde åtskillige talare, samt beklagade om den ledande tanken i hvad han anfört, som vore en konstitutionell uppfattning af grundlagarne, skulle vara något nytt. Petter Jönsson hade icke ämnat begära ordet, emedan han icke kan bedöma, om det är för mycket eller för litet äskadt, men han tyckte sig för öfver 20 år sedan ha hört samma predikan som nu; det var då en som hette Kasper Wijkman, som höllsamma predikan; likväl kunde: han icke veta om den var ordagrannt afskrifved. I fråga om landets tillstånd hade han väl aldrig trott,att det vore så särdeles blomstrande; men för en tid sedan badg kan hört Mengel i ståndet uppgifva, att bondeståndet af adeln förvärfvat sig fastighet för 11 millioner, och från sina kommittenter-hade han väl fått för fsågan om det var möjligt, att bondeståndets ställuing kunde vara så blomstrande, men icke hade han