Aftonbladet – 2 april 1857, sida 2

skulden dertill ligger endast hos qvinnan? Är ej mannen lika svag för en vacker, väl möblerad våning, ett godt bord, en elegant klädsel? Mången gång lägger hans fåfänga hinder i vägen för tidigare giftermål, ty han kan ej finna sig i att umbära en mängd lyxartiklar och nöjen. Och om ej så vore, om det endast är qvinnans fåfänga, som fordrar dylika accessoirer för att vara lycklig, hvarföre söker då ej hans öfverlägsna förstånd att utrota detta fel ur hennes hjerta? En qvin na, som älskar, rättar sig gerna efter den älskades önskningar och än mer, när hennes förstånd säger henne, att de äro riktiga; hvarföre använder då icke mannen detta sitt välde för att öfvertyga henne ow, att lyckan mindre beror af yttre omständigheter än af ett rent hjerta och ett förnöjdt sinne? En ingändere i Svenska Tidningen för den 2 Februari säger: om vi gifva myndighet åt hvarje qvinna vid 25 års ålder, måste hon ikläda sig egenskaper, som hon hittills undantagsvis egt. Hon skall förvärfva sig djerfhet att inträda i drängstugan för att mana tjenstehjon till flit eller näpsa deras olater, m. m. i samma anda, hvilket utvisar, att äfven han tror, att de egenskaper, som man anstr utmärka qvinnan, ej bärröra från naturliga anlag, ej tillhöra de olika skaplynnena af mannens och qvinnans karakterer, men blott och bart berg ef det tvång, hvari hon uppäxt och dväljes. Jag tror, att äfven häruti natur och lynne skola taga ut gin rätt och att de matmödrar, som utan tvekan utdela örflar åt sitt tjenstfolk, eller med cigarr i mun sjelfva köra sina hästar, ej skola blifva talrikare under qvinnans myndighetsålder, än de varit före densamma. Eller huru kommer det sig, att i andra länder, der man tilldelat qvinnan mer frihet, ej dylika omstörtningar egt rum? Åro väl de svenska qvinnorna sina medsystrar så underlägsna, att et, som bevisat sig nyttigt och godt för dem, skulle sätta vår heder, qvinlighet, vår existens på spel? j