Aftonbladet – 1 april 1857, sida 3

vållande gått i mistning af sin eganderätt. FHrr Pa lander, Stolpe, Almgren och Nygren ville gå en medel: väg och säsom gåfva från banken tilldela Skottes arfvingar .10,000 rår bko, med vilkor att-alla vidare anspråk anses förfallna. Hrr Henschen, Wedberg och Bodell yrkade återremiss för erhållande af upplysning huruvida ifrågavarande arfvingar äro behöfvande. Vid frågan om kontraproposition vid den slutliga voteringen, uppstod någon förveckling, men efter något debatterande och sedan de, som yrkat bifall afstått från berörda yrkande, beslöts genom votering mellan afslag och åtrreemiss med 33 röster emot 17, att till kontraproposition antaga återremiss; hvarefter vid den slutliga voteringen med 25 röster emot 24 beslöts, att ifrågavarande arfvingar skulle från banken tilldelas 10,000 rdr bko under ofvanomförmälda vilkor. Ekonomiutskottets betänkande, afstyrkande förslag om utfärdande af ny författning till skyddande af landets fornlemningar, föratledde en längre debatt mellan hrr Stolpe och Lallerstedt, 8f hvilsa den förre ansåg 1828 års författning i ämnet bra och tillräcklig, bvaremot den senare framhöll densammas brister. På hemställan af hr Björck, förenade sig ståndet slutligen om det beslut, hvari presteståndet i frågan stannat, nemligen; om anhållan hos! K: M:t om ny författning och andra tjenliga åtgärder till skyddande af landeis fornlemningar. Bondeståndet. Efter justering af protokollet för ett par föregående plenidagar, derunder vidlyftiga diskussioner förefallit, hvilken justering således för en god stund uppog tider, uppträdde vice talman Anders Andersson med anledning af hvad som blifvit vid behandlinger af 3:dje hufvudtiteln yttradt om regeringens säit ait handhafva den utländska politiken, utan att likväl på sjelfva frågan nu närmare inlåta sig, enär han ansåg detta ske lämpligare då dechargebetänsahdet kommer under behandling. Derefter företogs ekonomiutskottets betänkande n:r 70, som hemställer, ätt de motioner, hvilka af hrr Dalman och Ekhölm samt Matts Pehrsson, Daniel Danielsson och Per Östman blifvit väckta om ändring och revision af landshöfdingeinstruktionen af den 10 November 1855; icke må till någon rikets ständers åtgärd föranleda. Bland 21 ledamöter, som särskil: ustalade sin mening i denna fråga, fans ingen enda som talade för bifall. Endast Petter Jönsson ville icke fallkomligt instämma i den meningen, att utskottet skulle helt och hållet hafva saknat skäl för sist åtgörande, emedan han förmenade, att den nya instruktionen icke lade väsentligen större makt i landshöfdingarnes hand, än den gamla af 1734. Pet ter Jönsson vilte likväl icke motsätia sig den åtorremiss, som yrkades af de öfriga 20 talarne, bland hvilka synnerligen Mengel, Ödman och Sahlström; men äfven Ola Månsson rönte särskilt gillan e at ståndsledamöterna på det sätt, att många af dessa wustämde i deras anföranden. Betänkandet blef slutligen enhälligt återremitteradt. we