Aftonbladet – 31 mars 1857, sida 2

eklärering den snåljåpen, som vi då bestode bonomi Tom fortfor. Ja, hans gamla hybble brann så det var lust och glädje åtet, så nog lyste vi honom ur staten alltid och gåfvo honom en varm resklädning till på köpet? Ahl gossar — varm så den förslog — en klädning som han hvarken ska kunna tappa eller byta bort i brådbrasket — eller hur gossar?s Åter afbröts talaren, denna gången af vrålande, halfrusiga bifallsrop. Skada vi inte tuttade på klädningen åt horom ocksål, skrek en. Åh, han fick nog för en gång, gossar. Vänta nu bara tills vi få tag i det här fördömda packet i träsket; med dem kan ni göra hvad ni vill. Ingen skall kunna hindra er; det är lag och stadga på det. De der röfrarne ha länge nog oroat oss, smygande sig in i hönsgården, medan vi sofvit. Men vi skola elda hett åt dem om vi fånga deta, och vi skola fånga dem. Och kom ihåg gossar — kni dem -lefvande om ni kan — hvarom icke, skjut ned dem. Jag ger hundrafemtio dollars för Harrys hufvud. Högljudda burrarop besvarade den sista uppe maningen, o h Tom nedsteg, höljd af ära, för att skynda till häst och sätta sig i spetsen för tåget. För några år tillbaka skulle denna skildring ej blifvit trodd; men på senare tider hafva våra egna söner och bröder blifvit jagade af just dylika män oeh med dylika medel. ij Elden, som härjade i det torra trädet, har spridt: sig till det färska. Länge lefve den stora hristliga institutionen! (Forte, följer.)