Aftonbladet – 30 mars 1857, sida 3

der man ser verkningarne. När qvinnan så vore ett angenämt och bildadt sällskap för sin man, hvilken ej utomhus behöfde söka först.öelse och umgänge, när bon vore i stånd att handleda, om ock ej att fullborda gina barns uppfostran och ge dem smak för det oda, ädla och nyttiga, samt i deras späda björtan grundlägga kärlek till dygd och kunskeper, när hon således förmådde göra hemmet till familjens helgedom, tron I ej, mina herrar, att den busliga lyckan då hvilade på säkrare grundval, än när, såsom nu tyvärr mången gång händer, den på nöjen begifna makan och modren lättare träffas utom hus än i sitt hem, och ds späda äro anförtro da åt lejda händer? De mest och grunäligast bildade fruntimmer jag känt ha äfven varit de ömmwaste, hustrur, de förståndigaste mödrar, hvilka, långt ifrån att föreumma sina husliga plikter, -uppfylt dem med den utmä:rktasie samvetsgrannhet. tt Men som tiden är dyrbar, villjag ej längre uppehålla mig vid detta ämne, hurt rikhal tigt det än är, utan ock orda något om er annan klass af qvinnor, hvilka visst oftast bli förbisedda i allmänna lifvet, och som på ett obegripligt sätt äfven blifvit det i de artiklar, hvarom jag förut talat, nemligen de ogifta. När man ej vill medgifva qvinnan hågön annan verkningskrets än det husliga lifvet, ej annan sysselsättning än hushållsbestyr, sömnad eller barnaskötsel, tyckes man helt och hållet glömma att, enligt stätistiska beräkningar, om jag ej misstager mig, qvinnornas antal vida öfverstiger mänvens. För att på lunda alla qvinnor skola. kusina uppfylla sin bestämmelse, hvilket, enligt åtskilliga notabiliteters åsigt, endast kan ske geom att inträda i äkta ståndet, vet jag intet ahnat råd än månggifte, en proposition, som jag dåck ej tror antaglig. Om vi således genast äro