Aftonbladet – 30 mars 1857, sida 2

sken af den mördades blod. Han yrkade att man genast måtte gripa verket an, men Dred, trogen den värmande ingifvelse som alltid ledde honom, fordrade att man skulle invänta tecknet från himlen, som skulle tillkännagifva, att nådens dag gått till ända och bämdens inbrutit. Under tiden beredde hans medbröder folkets sinnen och ban sjelf genomströfvade träsken i olika riktningar, hållande nattliga möten, hvarunder han läste cch förklarade profetiorna för lyssnande öron, I dagningen såg Harry Dred stå grubblande med modfäld uppsyn utanför sin koja. Jag har kämpat och bedt för digns, sade han; ;men tiden är ännu icke kommen. Låt 085: vänta tecknet, ty jag kan intet göra utan att Herren gifver sin befallning. Då ban gifver dem i vår band, skall en jaga tusende och två skall drifva tiotusende på flykt. Men vår sak är ju i alla fall så ytterligt hopplös,,. sade Harry. Några få fogelfria uslingar utan tak öfver hufvudet, och de andra, vältrande sig i Jyxens öfverflöd och trotsande allt i förlitan på sin makt. Hvem fins i hela denna verldsdel som inte förbundit sig emot oss? — Hvem skulle ej ropa amen, om man släpade 0ss bort och hängde. oss som hundar? Norden är. ej bättre än södern, de döda oss, och norden billigar och försvarar dådet; makt, rikedom, sjelfva deras religion — allt blir dem vapen i händer mot joss. Dred, när jag tänker-på allt detta, har jag svårt att tro på att det fins en Gud. Tystn, sade Dred och lade sin hand på hans arm, hör hvad Herren säger: Deras land är fullt med silfver och guld och på deras rikedom ingen ände. Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sina egna händers verk. Der buger sig menige man, der ödmjuka sig de myndige. Men gaek in