Aftonbladet – 30 mars 1857, sida 2

Under den förförliga tyngden af denna isolering från allt: vetande utveckla sig. själar, hvilkas stoörartade-egenskaper under god.dedning kunnat blifva-en välsignelse för menskligheten, i onaturliga och vidunderliga skepnader, hvilkas styrka blott ingifver skräck och fasa, Natten efter det möte vi beskrifvit, blef för den sällsamma varelse, omkring hvilken vår historia rörer sig, en pat af den qvalfullaste kamp. Hans själstillståtd närmade tig — vi kunna ej På annet sätt skildra det — de menskliga varelsers, hvilka, såsom det berättas i de gameg fabler, blifvit gripna och besatta af en häronande Guds vrede. Den del af den moraliska natur, fom i mer eller mindre grad finnes hos oss alla och hvilken kommer. oss attvröna smärta vid anblicken af en begången orättvisa och attrönkka brottet och gerymheten sitt välrörtjents straff, tycktes hos horom hbafva blifvit en allt i sig upptagande känsla, såsom hade han af en bögre makt blifvit utkorad till ett demens verktyg. Men natten fortskred och stjernorna blickade stilla och allvarliga ned, som bade al!drig en mensklig bön förmått genomtränga den lugna eviga skymningen, — och morgonen uppgick strålande i östern. Också Harry bade tillbringat en sömnlös natt... Harks-.död, tryckte Iikt en centnertyngd hans bjerta. Han hade känt honom såsom en I ädelsinnad varmhjertad man, Han bade under många är varit bans käraste vän och rädgifvare, och nu hade han dött under gisslets slag för hans skull. I Harrys egen håg skulle drifvit honom till en ögonblicklig regning -— lika godt om han sjelf dervid skulle förlora lifvet — så hungrade och törstade hang gjäl efter rättvisa och vedergällning. För honom tycktes den gry(ende morgonens rednad blott gifva ett åter