Bidrag till belysning af systemet vid befordringar m. m. inom armån.) IL Innan vi fortsätta sammanställningen af de orättvisor eller besynnerligheter från militörbefordringsraen område, som. äro påpekade i sn mängd till oss insända artiklar, upptaga vi i korthet till besvarande några invändningar, som i en till Svenska tidningen insänd artikel göras emot hvad som blifvit anmärkt i fråga om grefve Taubes befordran 1855 till öfverstlöjtnant vid lifreger entets husarkår. Insändären i Svenska Tidningen påstår, att då grefve Taube utnämdes (hvilket, såsom vi förut nämt, skedde i samma -konselj, .der hans svåger frih. Leuhusen uinämdes till chef), icke fans, någon major ikåren, och endast trenoe ryttmästare, som voro, äldre officerare än grefve Taube. r 1854 års rangrulla (lagd under pressen den 23 November nämde år) upptager 3 majorer, 7 ryttmästare och 2 löjtnanter, som ha äldre fullmakts daium såsom officerare än grefve Taube, och ehuru vi icke äro i tillfälle -att tillförlitligt kunna kontrollera, huru många af dessa, som lemnat regementet under det halfva år, som förfiötrinnan grefve Taubes utnämning egde fum (den 8 Maj 1855), så finner man af 1855 års rangrulla, att ännu ett halft år efter grefve Taubes utnämning qvarstodö i kåren följande af honom förbigångna äldre officerare nemligen: 1 som var major i kåren, då Taube utnämdes till öfverstlöjtnant (af Geijerstam), 1 major på stat; som vid grefve Taubes utnämning var ryttmästare (grefve Löwen), samt 6 ryttmästare (v. Essen, v. Rosen, König, Wrangel, Scheffer, Granath). . Man finner sålunda, att den i Aftonbladet gjorda beräkningen icke kan jäfvas, så framt man icke vill bestrida riktigheten af de på K. M:ts nådigste befallning af landtförsvärsdspartementets kommandoexpedition upprättade änciesnetetstouroch rangrullor, Hvad angår den i Svenska Tidningens insända artikel äfven förekommande uppgiften, att i Aftonbladet skulle insinuerats någonting i afseende på grefve Taubes karaktersegenskaper, så är densamma fullkomligt falsk. Der förekommo endast några allmänna reflexioner öfver orsakerna dertill, att så öftå gardes-officerare förflyttas till högre officersposter vid skick. regementen med förbigående af dessas egna skickliga officerare, utan att dervid gjordes någon särskilt. tillämpning på grefve Taube. 14. År 1854 förordnades till fälttygmästare och utnämdes till major vid Svea artilleriregemente en () So A, B, n:r 58 och 66,