frågan om nedprutningen åsido; men på det örat ville man icke höra, och derföre förlorade man jsåväl det ena som det ätdra och blef; till yttermera förargelse; öfvergifven af: bondeståndet, der resultatet af voteringens utgång i statsutkottet, besyonerligt nog, tillskrefs borgareståndet under pästående, att 8 af bondeståndets 9 ledamöter i utskottet voterat för endast 70,000 rår anslag, oaktadt icke mindre än 6, enligt en det tryckta betänkandet åtföljande reservation, tillkännagifvit sig hafva ansett ett apaaage af 100,000 rdr såsom det lämpligaste! Naturligtvis komma dylika företeelser att öka spänningen, så att om ställnipgen inom borgareståndet förblifver oförändrad, dess majoritet torde bero ensatnt af en koalition aliernativt mellan venstern och skråmännen eller mellan de senare och eäntern. Sålunda var det uppenbarligen en föraning emellan de två förstnämde som bestämde valen till fullmäktige i banken och riksgäldskontoret, då troligen en sådan mellande konservative och centern afgjorde apanpagefråganv. Att detta i längden skall bära rent aftill skogs boråe likv8l båda de liberala partierna inse och fördenskull gå hvarandra till mötes för att förekomma den förvirring och snart sagdt upplösning, som eljest, när vigtiga frågor framdelss blifva föremål för afgöran de, kommar att inträda. Isynoerhet torde det blifva nödigt ätt se sig väl före då tullfrågorna komma till behandling Det är redan bekant, att den gar: lede Argus går ikring och sår ogräs i deana åker och stt man i sjelfva bevillningsutskottet varsnat havs bockhorn: Må således de liberale vara på sin vakt: och icke för ett falskt politiskt medhåll i detta hänseande göra några koncessioner åt prohibit sterna! Ena annan fråga, som troligen fått ett helt olikzs utseende, derest någon samverkan existerat emellei de liberala fraktionerna i borgarståndet, är den om lönpaförböjningarne, hvilken omöjligen kunnat blifva så bortblandad som den nu synes vara, ifall den icke blifvit betraktad hufvudsakligen utur den ensidiga prutningssynpunkten, utan efter en allmän princip, såsom den blifvit i Danmark och Norge under precist enahanda förhållanden som här, nemligen å ena sidan stegrade lefnadsomkostnader och å den andra, åtminstone hvad Sverge och Danmark beträffar, bebofvet af en förändrad organisation. I denna riktning hade utan tvifvel en opposition mot regeringers proposition varit på sitt ställe och ledt till ett ändamål. Den hade på samma gång gjori rättvisa åt embetsoch tjenstemännens billiga anspråk och gifvit ministrarne en lexa för den principlöshet, hvärmed denna sak blifvit af dem handterad. Af ett finansministerns yttrande på riddarhuset under öfverläggningen om det s. k. principbetänkandet kås man äfven sluta, att en så beskaffad behandling ef löneförhöjningsfrågan från ministörens sida tagiis sårdeles illa, då man deremot visst icke frågar stor efter om en och anuan lön nedsättes med några hundra riksdaler, eller om löneförhöjningarne intill nästa riksdag få bära namn, heder och värdighet af provisvriska! En sådan opposition hade icke heller varit af egentligen politisk beskaffenhet, utan endast gifvit en vink derom, att det alldeles ieke gör tillfyllest att begära ökade anslag för personernas skull, utan att deri väsentligen bör ingå beräkningen jemväl af det allmännas intresse, hvilket icke kan bb fordras utan en förenklad och skyndsammare administration sarat en med större insigter utrustad em betsmannakår, åtminstone inom den högre förvaltningen, för hvilket fall också någon tvekan icke kar nppstå em: nödvändigheten att definitift bestärnm: högre löner. Att denna åsigt hvarken inom stats utskottet eller riksstånden tillvumnit sig något slags uppmärksarshet, tyckes insändaren icke just ipnebärs bevis på förmågan att se frågan inom någon vidsträcktare synvidd. Emellertid torda det ännu icke vara alldeles för sent att inrymma grundsatsen vid den reglering af de administrativa ombetsverken, som ännu iterstår. i För att deråt vinna framgång fordras likväl att de, som vilja, en förbättring; uppoffra den lilla egendkärleken att, bvar på sitt, håll, vinna voteringarn mot hvarandra, utan sluta sig tillsammans för alt gemensamt bilda en fåst majoritet. Man måste då å ena sidan ihågkorms, att ingenting försvagar inflytandet af ett politiskt parti så mycket som småaktighet, å den andra att den politiska sjelfständigheten kräfver uppoffringen af alla personliga konsiderationer äfvensom af behaget att njuta af de förnäma bekantskapernas välbehag eller salongernas hyllning. Man skall då gemensämt inse nödvändigheten att uppställa ett bestämdt mål, som vill vinnas, och att med klokhet och ibärdighet begagna alla lofliga medel, som leda dertill. I politiken är ingenting sämre ån vacklandet eller att låta leda sig af tillfälligheternas kompass. Sammanbållning och enighet utgöra fördenskull framförallt ett vilkör för att inom en representativ församling kunn bereda något resultat; och hur-litet vän insändaren är af junkerpartiet på riddarhuset, måste han ändock åt detta gifva den rättvisan, att det förstått huru ett parti skall organiseras. Det förstod äfven den konservative hr von Hartmansdorff i lifstiden. Men af de liberale på riddarhuset har ännu ingen haft denna organisations och sammanhållningsförmåga sedan dö första månaderna af 1840 års riksdag, då man äfven i ett vigtigt hänseende lyckades ernå det föresatta ändamålet: Af presteståndet har .man väl nu som förr att vänta, att det rättar sig efter omständigheterna när det gäller. I bondeståndet ha vid denna riksdag upplystare samhällsåsigter i flera vigtiga riktningar af lagstiftningen, t. ex. frågan om hemmansklyfningen, handelsoch näringsfriheten, afskaffande af bördsrätten, utvidgning af testamentsfriheten m. fl., i väsentlig mån vidgat sitt område, och majoriteten tyckes der vära gifven. Också i borgareståndet har man vid: flera: riksdagar förstått att hålla tillsammans en majoritet och draga jemnt med bondestårdet. Vid den innevarande deremot tycks en ledande kraft saknas. Detta är så mycket sorgligare, som det nu verkligen kunde vara hopp om att vinna åtskilliga vigtiga resultat af riksdagen, icke genom der negativa åtgärden att kländra och göra opposition ; allt, utan att understödja regeringen i rätt mycket ai hvad hon föreslagit och söka hennes stöd för flera vigtiga lagstiftningsförslag, som af ständerna förberedas; men deremot i andra fall anvisa henne ep riktigare väg och tillika gifva de nuvarande miniatrarne en helsosam och behöflig varning, genom allvarsamma anmärkningar mot de af företrädarne eller af dem sjelfve förut begångna misstag och konstitntionella synder, Här borde således i det hänseendet icke vara frågan om att man skall votera antingen för eller emot regeringen, utan att man skall hålla tillsammans för eller emot i de flera störa och maktpåliggande sambäållsfrågor, som å2 föremål för behandling vid riksdagen och deri störa allmänna grundsatser ingå. Det är af denna anledning som det vore så högst baklagansvärdt, om den splittring, som nu synes hafva inträdt dels emellan -bondeoch borgarestiaden, dels inom det senare särskilt, skulle än vidare fortgå och till det allmännas förderf utveckla sig. Fosterlandsvän.