Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 2

frid mellan oss, och han bröt ned skijemuren emellsn oss, och vi föllo likt två arma syndare tillsammans ned vid korsets fot. Och Herren lät henne lida för sina synder och frälste henne med eld. Men Herren vare lof, hon blef frälsad! Hon dog med sitt arma hufvud på min arm — hon som hade krossat mitt bjert:. Var inte det bättre, tron I, än om jag dödat henne? O bröder! Bed Herren väcka dem till ånger och lemna höämden till honom. Hämden är min, jag vill vedergällat, säger Herren. Alsken edra fiender, likasom han älskade oss då vi voro hans fiender! En dödstystnad följde få denna uppmaning. Grundtonen till en annan harmoni hade blifvit anslagen. Slutligen vppstod Dred och sade med högtidlig stämma: Qvinna, disa böner hafva segrat för denna gången. Stunden är ännu icke kommen. TJUGUANDRA KAPITLET.