Aftonbladet – 28 mars 1857, sida 2

i plågor? Ack bröder, finnes det ej en, som gjort det före oas? Hängde han ej på korset blödande i nio timmar, medan de hånade och bespottade honom och gåfvo honom galla att dricka? Svettades han ej blod för oss i örtagården ? : Och Milly sjöng åter ord gå förtrogna för många af dem, att ofrivilligt flere röster instämde : Se din Gud i örtagården Beder, änvgslas, svettas blod; Hör hans sista ord från korset Dar för dig han led och dog: Allt fullkomnadt ! Syndare, är det ej nog ? sÅck! är det ej nog, bröder? sade hon om Herren kunde lida allt detta och ändock älska oss! Skulle ej vi då kunra något lida för hans skull? O bröder! det fing em bättre väg. Jag bar också varit der ni är; jag har irrat omkring tröstlös i öknen. Ja, också js g har iysssat till basnners och trumpeters ljud, Men ack bröder, bröder, der var intet ansat än natt och mörker hvart jag såg. Men sedan kom jag till Jesus, det nya förbundets medJara, hvars blodsoffer gäller mer äa Abels. Har inte också jag lidit, tror ni? Har inte mitt hjarta nära nog brustit gång efter gång, då de togo barnen ifrån mig som Herren gifvit; uch när de sålde min stackars gosse, min Alfred, och sköto ibjäl honom och begrafde honom som en hund. O brann det ej så i mitt bjerta, tron 1? Och hatade jag inte henne, som sålde honom — och tyckte det skulle varit en välust att hävras, och glädde mig åt tanken, att det skulle gå illa med hennes barn? Men bröder, H rren vänae sig om och sås på mig, just som han gjorde med Petrus. Och jag råg honom med törnekronan på hufvudet — blödande, blödande; och jag blef öfvervunnen och förlät henne. Och Herren omvände hennes hjerta oeh blef till