— Vi hafva af en okänd hand, som gifvit sig sjelf till känna såsom ett fruntimmer emottagit en uppsats till försvar för qvinnans misskända anspråk på en sjelfständigare ställning i samhället och tillrättavisande efter förtjenst de ovärdiga anfall, som i vissa tidningar sedan någon tid blifvit gjorda emot en högt aktad författarinna. Då vi fästa våra lässres uppmärksamhet på denna uppsats, hvaraf början meddelas i dagens följetong, hafva vi ingen annan anmärkniag att göra dervid, än att den af författarinnan valda titeln, En ropandes röst i öknen, synes 0ss innebära ett slags misströstan derom, att hennes åsigter skulle delas af ett allmännare upplyst tänkesätt, en misströstan, son vi för vär del icke anse grundad, oaktadt allt det skrän, som råheten, lättsinnet eller egennyttan må upphäfva emot talet om qvinnars myndighet.