0 a EA nn RA der i förening utan föregående ändring af flera paragrafer i regeringsformen, så vore hr Gripenstedt: tolkning af meningen med ordet lifgediog alldeles oantaglig, och med förbudet deremot måste förstås något annat, måhända helt enkelt att förekomma bortgifvandet af en eller flera bland kronans fasia sgendomar till begagnande på lifstid af prinsar. Hr Hjerta delade ej den mening, som grefve Frölich på förmiddagen framstält om olämpligheten deraf, att begäran om ett sådant anslag kom ifrån regeringen; det vore bättre än den stundom begagnade metoden att skicka fram enskilta motionärer, och innefattade ett öppet och ärligt handliogssätt, som man bör erkänna. Att konungen önskar få sin son väl etablerad är ock förklarligt, äfvensom att H. M:t från sic ståndpunkt bar att vid en offentlig framställning göra afseende på vissa yttre konsiderationer vid förslående af beloppet; men om folkets ombud å sin sida lika öppet uttala sin mening och finna en inskränkning i detta belopp behöflig, så ligger detta helt och hållet inom gränsen för det konstitutionella förhållandet, utan att förtroendet derföre behöfver störas. De ytterligare skäl för talaren att stanna vid den mindre summan voro, dels att om ett så stort belopp, som det föreslagna, gifves nu genasi ehuru deras kongl. högheter blott äro två personer, så väcker detta anspråk, att anslaget äfven skall förtäras, och meningen lärer väl ej heller vara att samla och lägga en del på kistbottnen, Men kan det i längden blifva behagligt ens för H. K. H. sjelf, att sakerna genast skola ställas på så stor fot, då utgifterna i framtiden måste växa i fall familjen ökas? Ett annat skäl är, att om nu en så stor summa gifves åt prins Oscar, huru neka en lika förmån äfven åt prins August, om han snart vill gifta sig? Detta kan ej ske utan hans höge faders samtycke, men det torde vara svårt för fadershjertat och ej billigt att neka. Huru många särskilta hof får nationen då att underhålla? Ännu ett annat skäl, förut offentligen framstäldt, ligger i svårigheten att inse, hvarföre icke en ung prins skall kunna fullt tillräckligt berga sig med ett anslag, dubbelt större än det, som bestås den bäst aflönade af rikets högste embetsmän, utrikesministern. Detta erhålles dock redan genom ett anslag af 70,000 rdr, och med anslaget från Norge mer än tre gånger större än hvad aämde embetsman uppbär. Detta inkast hade, talaren veterligt, ännu ej blifvit någonstädes vederlagdt; det enda försök till sådan vederläggning, som han varseblifvit, har varit en anmärkning i Svenska Tidningen, att ett hof, huru anspråkslöst som helst, i anseende till de fordringar det medför, icke kan jemföras med äfven den högste embetsmans eller en enskild mans hus. Denna anmärkning visar sig dock, nd flyktigasie granskning, ej hålla streck. I stater i Tyskland af samma ordning som Sverge finnas prinsar, som icke hafva på långt när hvad här är föreslaget i den mindre summan. Det beror allt på hvilket begrepp man fäster vid det nödvändiga för ett hof, och om dertill skall höra, för en ung prins, såsom friherre Hamilton uppgifvit, en uppsättsing för blotta stallet för 80,000 rdr med dertill hörande stat. Det vigtigaste skälet ansåg dock talaren vara detsamma, som han här anfört, då den kongl. propositionen om tryckfrihetslagens uteslutande ur grunålagen här förevar, nemligen att konungamakten och dess dynastiska element i Sverge ha en så stor öfvervigt i vårt statsrättsliga förhållande, och den motvigt, som ligger i och hos representationen, i sig sjelf är så svag, att man bör vara på det högsta angelägen och svartsjuk om att icke öka nyssnämde elements inflytelse på hvad sätt det vara må. Detta sker dock, om man beviljar apanager, hvilka medföra anspråk på ett lefnadssätt, som skall ställa en ung prins högt öfver äfven de förnämste embetsmännen. En visserligen icke republikansk författare, Guizot, har i ett af sina arbeten yttrat angående monarkien något, som äfven syntes vara hit lämpligt. Det är den rena monarkiens lyte, yttrar han, att den lyfter makten så högt och omgifver den med en sådan glans, att hufvudet svindlar på dess innehafvare. Man kan då skrifva om konungarnes pligter och undersåternas rättigheter; man kan till och med oupphörligt predika derom; men ställningar och förhålianden hafva mera makt än orden; och då olikheten är omätlig, glömmas å ena sidan lätt plikterna, å den andra rättigheterna (). Månne icke detta aäfven i sin mån kan anses tillämpligt på prinsar, så:unda att de, blott för sin börd begåfvade med statsanslag, som sätta: dem i tillfälle att lefva på en mer lysande fot än äfven de högste embetsmännen, äfven måste intagas af den föreställningen, att blott och bart i egenskapen att vara födda prinsar ligger ett utomordentligt berättigande, och att hufvudet lätt kan svindla på dem sjelfve, utom det att alltid personer i deras följe söka förskaffa sig ett sidoinflytande, hvilket ej kan vara nyttigt. Nationens representanter äro då sjelfve skulden till dessa olägenheser. Han förenade sig derföre med grefve Anckarsvärd i förslaget om den mindre summan, men ville 2j yrka votering, om svaren på propositionen skulle visa en stark öfvervigt på motsatta sidan. Hr 8ijernsvärd hemstälde, om det ej vore skäl att som vilkor fastställa, att personer, hvilka anställas vid nya hofvet, ej måtte å andrahufvudtitlar uppvära aflöning. Frih. H. Hamilton hade af tillförlitlig person ernållit en uppgif: på hvad som -erfordrades till inredving af palatset och till underhåll af det furstliga vofvet och redogjorde derför, samt trodde att man teraf kunde fiona, att endast genom en sparsam arflighet samman kunde komma att räcka: till.. Frånick derföre sitt yttrande på förmiddagen i afseende på nedsättning och yrkade bifall. Frib. Stael v. Holstein yrkade afslag. Paakten bifölls. Alla öfrige punkter biföllos utan liskussion; med undantag af den sista, angående revarationekostnaden till arffurstliga palatset. Hr Stjernsvärd yrkade återremiss för att få utredt, ivilken som vore egare till denna bygnad, samt upp4ste prinsessan Sofia Albertinas testamgnte, och slöt leraf, att egendomen vore antingen danaarf eller koungens enskilta tillhörighet. Hr Cederschiöld yrkade återremiss. Hr E. 0. v. Knorring antog eganderättsfrågan såom afgjord, och lemnade upplysningar om behofvet f reparationen. Hr Printzenskjöld ville att summan skulle, utan de lervid fastade vilkor, beviljas, hvari grefve Anckarsvärd instämde. Frih. Tersmeden och grefve Liljencrantz försvarade utskottets förslag. Vid anstäld votering utföll den med 159 röster för vifall och 15 för återremiss. Mm RA PLENUM DEN 24 MARS E, M. Föredragningen af andra hufvudtiteln fortsattes. 7:de punkten, om krigshofrätten, lades till handiogarne. 8:de punkten, om fångvården: Mom. 1 om förslagsanslagets ökande med 195,000 -dr, bifölls. Mom. 2 deri, utskottet afstyrker anväadande af örslagsanslaget till nybyggnader. Momentet återremitterades, på begäran af hrr Stråle, Bildt och Gänther. 9:de punkten, om länsoch kronohäkten, bifölls. 10:de punkten, om ett förslagskapital till fångårdsutgifternas bestridande, bifölls, sedan hr Stråle srkat bifall. ll:te, 12:te, 13:de, 14:de och 15:de punkterna biöllos. Den vid utlåtandet bifogade tabell bifölls itom i de delar, som blifvit återrsmitterade. Er Ginther ville nu svara på hr Bildts i måndags jorda anhållan att få veta beloppet af sportlerna dr registratorn i justitierevisionen, och upplyste att 1e beräknats till 900 rdr bko. Derefter börjades: föredragningen af 3:dje hufvud:siteln rörande utrikes departementet. em oo mon —U: 3 er mm mm AA sv ec Aa rr VV a ks BR