em Donaufurstendömenas förening, följande: Jag tillägger, att den skandinaviska frågan — förbindelsen mellan Sverge, Norge och Danmark, en fråga, likartad med den om furstendömena och om Italien, med hvarje dag vinner alltmera terräng och börjar sysselsätta den europeiska diplomatien. Man tror, att den kejserliga regeringen ser utvecklingen af denna sak med nöjen. Det visar sig äfven klart, att alla tänkande menniskor i Danmark, som ha något intresse för upprätthållande af frihet och nationalitet, börja inse, att helstaten icke kan blifva gammal och att Danmark, för upprätthbållande af sitt statslif och betryggande af sin sjelfständiga utveckling, måste söka andra förbindelser än dem det genom de tyska hertigdömena Holstein och Lauenburg eger med tyska förbundet och, genom sin prekära ställning, med Ryssland såsom ett slags protektor. — Sjelfva det danska Dagbladet, som på senaste tiden visat sig så ministerielt och för icke längesedan förklarade, att upprätthållandet af den danska helstaten mäste vara det första ögonmärket för en dansk patriot, slår nu om och talar ur ena helt annan on. Dagbladet söker icke längre efter skenfagra tröstegrunder, för att försäkra allmänheten, att de nuvarande förvecklingsrne icke innebära någon fara oeh att helstaten står på en fast grundval. Det förklarar nu, att man måste taga sakernas verkliga ställning allvarsamt i betraktande, icke göra sig några illusioner, utan till och med hälla sig beredd h en tysk förbundsexekution i hertigdömena. fter att ha uppriktigt medgifvit, att det skulle vara en högst kinkig sak för Danmark att nu kämpa mot Tyskland för dessa hertigdömens skull, och att man icke skulle kunna i rinaste mån pårskna den entusiasm, hvarmed danska folket 1848 drog i strid för fosterlandets sg: k, som sedermera efter vunnen seger gafs till spillo för den diplomatiskt hopkonstlade helstatens skull, yttrar Dagbladet: Helstaten är icke, har ald:ig varit och blir aldrig den statsform, som öfverensstämmer med den danska nationens behof; den står i strid med det stora konungaoch folkprogramm, som segrade på valplatserns, för att lida nederlag i diplomaternas lönkamrar, den har blifvit oss påtvingad utifrån, och om vi under påtryckningen af oundviklig nödvändighet mottagit der, så är det under den bestämda förutsättningen, att danska natiömen skulle bevara sin fulla sjelfständighet och åtminstone en del af den frihet, som på lagligt sätt grundlades 1849 i lycklig öfverensstämmelse mellan konung och folk. Kan helstaten icke vara dansk och konstitutionell, gå är den en omöjlighet. Vi ha tillstyrkt att upprätthålla den genom författningen af den 2 Okt. (helstatsförfattningen) vunna fasta ståndpunkten så länge som möjligt, att respektera de en gång åtagna förpliktelserna och uppträda konservativt, i stället för att taga initiativet till förslag, som förut förgäfves blifvit framstälda och icke skulle röna bättre öde nu. Men vi ha beständigt förutsatt, att det ernådda lagliga tillståndet skulle respekteras från den motsatta sidan, att intet försök skulle göras att med makt angripa statens sjelfständighet och diktera densamma lagar för dess inre angelägenheter. Brister denna förutsättning, beordrar förbundsdagen en ny ockupation af de tyska ihertigdömena, så kan den danska regeringen ej längre fasthålla helstaten, ty då är den sprängd af samma makter, som påtvingat oss den, för att derigenom uppamma schleswigholsteinismen och tillintetgöra Danmarks frihet. Dagbladet förklarar derefter, att en dylik ockupation löser danska regeringen från alla sdess förpliktelser till de tyska makterna, att äntet enda steg bör tagas, för att i sådant sfall försvara Lauenburg och Holstein, men fenden deremot mötas vid Eidern, och Slesvig genast inkorporeras under gemensam gruwdlag med konungariket, samt manar slutligen, att så snart stridigheterna komma inför förbundsdagen, armån må göras krigsfärdig. a diet Botnia äh