jr Arr va sg Sr gen) jen be RE NE Nyt har uti sin i Aftonbladet för torsdagen den 19 Mars, nr 65, intagna artikel; åsyftande att med faktiska upplysningar vederlägga åtskilliga, hönömröfånde, anwärkningar, förekommande i Aftopblader för den 17 Mars, 5:r 63, i sämmanhang med frågan om sättet, hvarpå fullmäktige i riksgäldskonto:et tillvägagätt vid utförande af sitt uppdrag om uppiagandr af det för jernvägsanläggningar vid 1854 års riksdag beslutade, -fonderade statslån; behagat bland. .anRat yttra: 1. att räntan å obligationerna, enligt rikets ständers beslut, ej skulle få öfverstiga 4 procent; 2. att efter samma räntefots förhållande till det verkligen erbållna beloppet kapitairabatten å 3, procentsobligationerna lämpades; men att likväl! dessa bestämningsg:under icke föränleddes genom. något förslag af sekreteraren och öfverensstämde ej heller med chans åsigt ; 13sati i afseende å lånets belopp en inskränkande bestämmelse skulle auf rikets stunder blifvit gifven dårigenom, att eödast utöfver befintliga och dispoKibla tillgångar, medel för de beslutade jerdvägsanliggningarne skulle upplånvas; d q : ooch 4. att, sedan upplåsingen med Juli månad? 1855 börjat, det icke variaf. undertecknad, utan deremot af grefve Lagerbjelkze, som i April månad 1856 fråga väcktes derom att låneviikoren måtte förändras så, att de komme att blifva för lingifvarne mera förmånliga; 0 hvarutom hr Stuart meddelat en uppgift på de summor, hvilka, efter det: upplånivgssutuman blifvit af fullmäktige bestämd till tre millioner riksdaler riksmynt, blifvit från statskontoret till riksgäldsiontoret öfverlemnace, och således icke skullevarit vid statsregleringen påräknade och följaktligen då ieke disponerade. Uti denna framställning, som innehåller hufvuduokterna af hr Sivarts försvar, har det:rätta förbillandet blifvit på ett ganska anmärkniogsvärdt, ehuru skickligt, sätt vanstäldt; och anhåller derföre undertecknad, som i egenskap af fullmäktig uti behåndlingen äf statslånefrågan tagit del, att äfvån för sin del få meddela några upplyningar. Hvad: först ångår satstn: nutöfver disponible! tillgångar, så innehåller det något, som väl ingen. med visshet kan säga, hvad det i sjelfva verket ;skall betyda. Uti ett förvaltande penningeverk, såsom riksgäldskontoret är, hvilket rörer sig med många millioaer, hvilket bar sig älagdt att bestrida eo massa ickesallenast gifna och bestämda, utan ock, för stora suiamor, möjliga och eventuela utgifter, !och hvars inkomster, långt ifrån att vara på siffran faststälda, till icke ringa del bero af källor, som kunna gifva mer, men lika lätt mindre, än påräknadt eller behöfligt vore, torde väl ingen klok man åtaga sig att på förhand bestämma, huru mycket af ett sådant verks tillgångar under så beskaffade förbållanden må vara disponibelt för ändamil, som allena för ett år hade kunnat eller kunde taga många millioner i anspråk. Det vore ock i allmänhet icke någon välberäknad, statsekonomisk åtgärd; att på stora sambällsnyttiga företag i en viss riktning, och hvaraf frukterna först komma framtiden till godo, nedlögga så stora andelar som möjligt af de inkomster, som frambringas af den närvarande tiden, hvilken alltid äfven har så många andra samhällsvigtiga behof att omedelbart fylia. Åt det ifrågavarande uttrycket vär det alltså omöjligt att gifvå något bestämdt praktiskt innehåll; och fullmäktige funno det snart vid försöket att utrökna hvad som af tillgångarne kunde för jernvägsanlöggningar vara disponibelt. Dem kunde det icke falla in, att dit hänföra msvid statsregleringen icke påräknade och föjjsktligen då icke disponerade (!) tillgångaf, såsom hr Stuart nu behagar yttra och göra, emedan hvad som ieke är påräknpadt icke heller är disponibelt. Än mindre kunde de ega den iospiration att dit år 1855 hänföra medel, dem K. M:t gesom nådigt bref först den 29 Juli 1856 befalte statskontoret att till riksgäldskontoret såsom förskot! öfverlemna; och om de äfven egt en så skarpt förutseende blick, skulle derpå intet varit vunnet, då K. M:t på samma gång disponerade öfver dessa medel. nemligen sålunda, att de af riksgildskontoret skulle användas i låneväg till afhjelpande af den då almänt öfverklagade penning förlägenbeten. Dessa medel voro alltså, i samma ögonblick de till riksgäldsaKontoret ingingo, icke allenast icke disponibla, utav ock disponeräde, ehuru koätoret, uti det störa trångmål, bvaräti detsamma, i anseende fill sina genom det misslyckade statslånet uttömda tillgångar, under sistförflutne böst sig befann, nödgades af dessa medel, mot det kongl. brefvets innebåll, för egen räkning använda öfver en balf million. Så förhåller det sig med hr Stuarts bevisning i denna det, Också funno fullmäktige redan i börjar af år 1855 nödigt att skrida tillcupptagande af eh fondersadt statslån för jernvägarae. Beloppet deraf bestämdes till en början till tre miulioner. riksmynt; och frågan öm lånrevilkoren blef då den första, som Borde afgöras, då omedelbar transaktion med kapi talister icke ansågs lämplig. Efter åtskilliga preliminära öfverliggningar, och sedan KE. M:ts fastställelse af sjelfva lånet i börjar af Februari 1855 blifvit. meddelad, företogs frågar om lånevilkorens bestämmande till behandliog i full mäktiges session den T9 Mars, hvariiill kommissaria tetmed ett vil motiveradt betänkande i ämpret had: inkommit. Öfverläggningarne förtsättes den 21 Mar: (prot.4 1), och då framlades just uf sekreteraren Stuart ett betänkånde, bvaruti han föreslog, ätt öbligationer af två slag skulle utgifvas: ) med 4 procents ränta, ait belånas al pari, med rästighet för långifvaren att under de första tio åren icke få sitt låvgifoarkapital-uppsagdt, och 5) med 3!V, proesni: ränta och kepitalrabatt till 10 procent. Då rikets ständer endast förordnat, att fem proeent af förskrifna lånesamman årligen skulle afsättas till amortering och-ränta, att deraf minst !, proeent skulle. anvävdas till amortering och återstoder till räntebetalningar, och ätt högre ränta än 4 provent väl ieke skulle få beviljas, men deremot kapitalrabatt äfven på 4 procenis obligationer medgifvas, Hemstälde undertecknad, som ansåg dessa af hr Siuart föreslagna lånevilkor så mycket mindre kunna leda till ändamålet, som hypoteksföreningarne redan då erbjödo allmänheten 4 procents obligationer med kapitalrabatt till 9 procent, huruvida icke äfven en tredje kategori borde uppställas bredvid de två först nämda, nemligen: 4 procents obligationer med kapitalråbatt, belst en sådan alltid underlättar obligationernås cirkulation, och dessutom erfarenheten sjel! sålunda finge upplysa om; hvilkendera kategorier vore begärligast och alltså lämpligast. Fullmäktig: antogo emellertid hr Stuarts förslag, dock med öpper pröfoing framdeles af kapitalrabattens belopp i af seende å. 37, procents obligationerna; och afslog: tills vidare det sf undertecknad väckta förslag. Deu: väcktes dock af honom ånyo den 4 Maj 1855 (pro 10), men afslogs definitivt den 11 Maj (prot. 1). Undertecknad afgaf då första gången en omständlig reservation mot de lånevilkor fullmäktige bestämt. Den, 22 Juni 1855 (prot. 4719) företogs ånyo frågän om den kapitalrabatt, som för 3, procents obli gationerna -skulle medgifvas. Den bestämdes nu til 12!7; procent. Undertecknad afgaf nu sin andra reservation mot lånevilkorep. F Upplåningen öppnades den 1 Juli, men med si ringa framgång, att uti December månad endas: 235,850 rdr rmt influtit, hvaremot 1!, million rd; under år 1855 blifvit för jernvägsarbetena utbetalts Med avledning af denna erfarenhet väcktes iJanuar 1856 ånyo fråga om lånevilkorens förbättring, och den 25 och 31 Januari företogs densamma till pröfning. Men i stället för att, upplyst af den vunn: erfarenheten, förbättra vilkoren, beslöt man deremo nu åtskilliga andra åtgärder för att framkalla köpare. Till dessa åtgärder hörde äfven deny att be bära K. M:ts nådiga anmaning till landshöfdinga: oeh landssekreterare att utbjuda obligationerna så lunda, satt köparen först skulle ufi ae Rn a FK åR TE PA AA