Aftonbladet – 23 mars 1857, sida 1

STOCKHOLM den 23 Mars Den kungliga proposition angående de med ;Darmark -afslutade traktaten om upphå rande af öresundska tullen vå. m.; som i föj går öfrerlemnades till riksstånden, börjar me Jen erinran om, huruledes: den urgamla rättig het, som svenska fartyg åtnjutit, att vid fa ten genom Öresund och Bälterna icke, såsor andra nationers fertyg, vara underkastade tu till danska kronan, uttryckligen erkänd genor det år 1570 mellan Sverge och Danmark Stettin afslutade fördrag och bekräftad vi flera derpå följande fredsslut mellan begg rikena; omsider gick förlorad genom den Stockholm den 3 Juni 1720 undertecknad fredstraktat, hvarigenom Sverge afstod frå tullfriheten uti Öresund och Bälterna sam förpliktade sig erlägga tull till danska krona för såväl fartyg som varor. Genom den kon vention, som med Danmark afslöts den 2: Augusti 1841 och hvars bestämmelser finna intagne i kungörelsen af den 22 Decembe nämde år, blef väl någon lättnad beredd viesa tullafgifter, äfvensom nå gjord fram. ställning åtskilliga medgifvanden från Den marks sida år 1852 cgde rum, hvarigenom lättnad bereddes för smärre svenska artyg. som vid direkta resor mellan svenska orte; bade att parsera Öresund, hvarom : kommers. kollegium den 16 Juni samma år utfärdat kungöelse. Men fastän dessa I senare tider vidtagna förändringar onekligen medfört gagn för svenska skeppsfarten, hafva dock derigenom de af öresundska tullen härflytande olögenheter endast i ringa mån blifvit förmin. skade, och deasa olägenheter bafva icke kunnat anses fullständigt afhjelpta, så länge skyldigheten qvarstått för de fartyg, som Passere Sundet, att anlöpa Helsingör för erläggande af tullea. Ty, säges det med rätta i den kusgliga (rr huru ansenligt och för handeln tryckande det belopp än varit, som till danska statskassan erlagts i fyr: ech båkafgifter för sjelfva fartygen, samt i sundsk tull för dei fartygen förda varor, hafva nämda umgälder sammanlagda likväl ingalunda kunnat u pskattas lika högt som de kostrader och förluster, hvilka på mer eller mindre direkt sätt tillskyndats de trafikerande, hufvudsskligen genom skyldigheten för farlygebefälhafvaren att gå i land, för att å öregyndska tullkammaren aflemna sina kläreringehandlingar, hvarunder en dyrbar tid gått förlorad och ofta förändring i vinden inträffat, så att långvarigt hinder för resans fertsättsn. de uppstått.n i I anledning af de framställningar, söm så väl rikets ständer vid 1851 års riksdag, som deputer. de af Stockholms grosshandelssoeietet öch skeppsrederier samma år gjort om beredazde at lättnader uti eller befrielse från sundska tullafgifterna, hade underhandlingar med denska regeringen blifvit inledda; men då bemälde regering, ,efter ett nyss slutadt kosttamt krig, ieke kunde underkasta sig uppd offringen af en på traktater grumdad vigtig rättighet, och dessutom de uti ö:tersjöhandeln mest intressersde främmande stater ieke voro böjda att kraftigt medverka till dessa uäderhandlisgars framgångs, medförde desamma intet annat resultat, än den della lindring ill förmån för svenska kustfarten, som om. förmäles i kommerskollegii ofvan åberopade kungörelse af 1852. Tidpunkten för en önskvärd lösning af frågan om öresundstulleng af., skaffande syntes sålunda ännu vara aflägsen, 1å det oförmodadt inträffade, att de nordamerikanska Förenta Statermas regering uppsade len mellan bemälde stater och Danmark bestående handelsoch Sjöfartstraktat, under illkännagifvande att från den tid då, i följd f uppsögelsen, traktaten skulle upphöra att vära gällande, eller från den.14 April 1856, örente Staternas fartyg icke komme att. vis laro erlägga öresundstull, Det var i anledling härefoch efter underhandlingar mellan bnälde stater och Danmsrk, som. danska re seringen fan. sig böra inbjuda regeringärne ti alla de länder, hvilkas fartyg deltogo i: andeln på Östersjön, att sända fullmäktige