namnet Karl, än just kronprinser. Vikunna således icke tolka författarens mening på annat sätt, än att krobprinsen, enär högstdensamme är barnlös, en gång skulle komma att bära den tredubbla kronan.. Det är emellertid svårt att här finna sammanhanget emellan premiss och slutsats, i synnerhet då dertill kommer, att kronprinsen alldeles icke är barnlös. Det tycks, som om skandinavismen vändt alldeles upp och ned på författarens bjerna; För att trösta sig, söker författaren slutligen bevisa, det danskan är vida mera beslägtad ned tyskan än med svenskan. Som exempel åberopas (sid. 125 126), att-det -svenska eld heter :på danska ild, men också fyr (af det tyska Feuer), hvilket, efter författarens förmening, ingen menniskai Sverge förstår. Och emellertid vet hvarje svensk krigsman, att ban vid kommandoordet fyr skall ge eld.. Ett särdeles fynd tycker författaren sig ha gjort, då han anmärker, att det, svenska ficka heter på danska Lomme, :rhett hån känner icke, att i hela södra Sverge är )lommåx det öfliga och ensamt förstådda uttrycket! i detta hänseende. Med synnerlig tillfredsställelse omfattar hr Mägge den fullkomliga olikheten emellan det danska med tyskan närbeslägtade: Hvor -befinde de-sig) och det svenska: huru mår ni; men äll denna tillfreds: ställelse skulle måhända plötsligt förflyga, om man i stället använde uttrycket: bur befinner niers. Emellertid vore det? rådligt att afhölla. sig från all komparativ språkforskning, då man påstår, att svevskarnes vanliga helsningsord är: Hur mår herrefs — då man i den första resin, genom missförstånd af den på svenska gifna förklaringen, tagit tjufpallarne i S:t Nikolai kyrka för bigtstolar, och på grund dersf påstätt, ait öronbigten ännu egde rum i Sverge, äfvensom att prester läste messor för de dödas själar (1 del. sid. 230). Af ungefär