Aftonbladet – 21 mars 1857, sida 2

anspråk på en nationelt sjelfständig utveckling och kasta sig i tyska förbundets armar, eller också söka styrka för sin nationalitet och stöd för sin politiska existens uti ett fast förbund med Sverge och Norge, ett förbund, som naturligtvis under inga omständigheter kan erhålla någon utsträckning: till de tyska ö:bundsländer, som nu tillsammans med det verkliga Dahmark utgöra don onaturliga helstaten. Det är naturligt, att den nuvarande hel. statsministe:en, hvars existens är förknippad med upprätthållande af status quo, protesterar mot alla skandinaviska unionsoch alliansider. Men huru nära hr v. Scheele än må vara personligen lierad med däånske konun? gen, torde hans ställning icke vara mycket fastare än den ministårs, som i Mars 1848 bortblåstes, så snart den kritiska tidpunkten inträdde. Att denna icke synes vara mycket vlägsen, vitsordas af många tecken. Någonting mycket betecknande är chefens för den holsteinska junkeroppositionen, Scheel-Plessens resa till Berlin, äfvensom att prins Ferdinand med sin gemål afrest till Kieli, för att rådpläga med sina dervarande anförvandter.