Aftonbladet – 20 mars 1857, sida 2

och uttalar i hårda och stränga ord vitt ogillande af Essex bandlingssätt samt kallar dem att i rådet fatta beslut om hvad som med anlsdring deraf bör göras. Den vanliga stolthet, som författaren fremstilt sksom grunddraget i Essex karakter och hufvuddriffjädern både för de handlingar; vom tillvinsa horom åskådarens aktning och beundran, och för dem, genom hvilka han åsamkar sig sin tragiska skuld, — denna stolthet förleder honom redan nu till ett öfvermodigt beteende mot kronans rådgifvare, då de återkomma att förkunna honom det drottningen fråntagit honom alla hans embeten, men tillika anbefalt högförräderiprocessens nedläggande. Essex vägrar återlemna den honom affordrade marekalksstafven och inbjuder sir Walter Raleigh att, om han kan, hämta den uti hans hus. Långt ifrån att kärna någon tacksamhet för rättegångens nedläggande, yttrar han sig derj:mte häpfullt om det lumpna uti deras beteende, som -dömt utan att ransaka och benådat utan att frikärnna, och han fordrar att blifva lagligen börd och dömd såsom engelsk ar. P Vid lugnare besinning finner emellertid Elisabeth, att hon handlat med öfverilning. Styrkt i denna öfvertygelse genom sin gamle trotjenares, sir James Ralphs föreställningar, beslutar hon godtgöra hvad hon felat och kallar Essex till en audiens, dervid han skall få tillfälle att försvara sig. Men medan drottningen vill skipa rättvisa, vill äfven qvinran hafva visshet att hon ej blifvit besviken. Elisabeth har sig bekant, att en väl tillsluter portschäs anländt till Essex hus kort efter denees återkomst. Hon måste veta hvem som på ett så hemlighetsfullt sätt blifvit förd till grefven. Dennes hofmästare, den harhjertade master Jonathan, efterskickas, och drottningen skrämmer ur honom erkännandet, att det var ett fruntimmer, som varit inneslutet i portschäfren. Hon hinner dock ieke taga reda på hvem detta fruntimmer varit, ty ministrarne anlända i detsamma, för att uttala sin förvånivg och sitt ogillande med anledning af den Essex beviljade audiensen samt inberätta det intryck underrättelsen derom gjort le folket. Deras giftiga. ord, då de Jåta påskina att hon låtit beveka sig af qvinlig svaghet till det steg hon tagit, träffa uti Elisabeths genom Jonathans bekännelse redan i ytterlig jäsning försatta sinne en tacksam jordmån, och då hon nu till allas förvåning anbefaller den af folkmassernas jubel följde Essex in