Aftonbladet – 20 mars 1857, sida 2

släppande, är det icke för att gifva honom rättvisa, utan för att utkräfva hämd på en rebellisk undersåte och en otrogen älskare. Med högburet hufvud och stolt ton uppträder Essex, rättfärdigar i ett lysande försvarstal sitt beteende i Irland och sin återkomst till London, samt anklagar på samma gårg ministrarne att hafva, ledde af partibat, afsigtligt lemnat homom i sticket för att bereda hans undergång. Elisabeth lyssnar dock icke till hans ord. Sjudande af harm afvaktar hon blott ögonblicket för sin hämd, det ögombliek då hom, ryckande marskalkstafven ur Essex hand, slår honom med densamma i panwan. Det är denna dödliga skymf tillfogad honom sågom raan och ädling, som bringar Essex i raseri, och som gör horom till rebell. Han förkunnar högt, att alla band mellak honom och drottningen äro slitna, att det från nu gäller krig på lif och död, och att ban blott af sin riddareanda afhålles från att genast, då ham hade henne i sitt våld, bemäktiga sig hennes person. Då derefter de bestörta ministirarne icke veta någon annan hjelp än en hastig flykt, visar dem Elisabeth, att hon, fastän qvinna, har kraft att föra spiran. Hon anbefaller med fast stämma de åtgärder som böra vidtagas, och framför allt inskärper hon hos lord Nottingham att på alla gathörn låta anslå, att Essex vill återinföra papismen fråm drottning Marias dagar. Denna åtgärd som författaren låter Elisabeth vidtaga, i full öfverensstämmelse både med karakteren af hennes regeatstorhet och med den i England vid denna tidpunkt rådande stämningen bland massorna, lägger segern i Elisabeths hand. Öfvergifven af folket faller Essex jemte sina förnämsta anhängare i drottningens händer och han sjelf föres sårad till hennes palats. Tnstapplande i Elisabeths rum begär han af henne döden. Åsynen af den sårade Essex väcker hans hätskaste fiende, lady Nottingham, till ånger, och äfven drottningen syres rörd och nära att bjuda Essex försoning, då i detsamma grefvinnan Rutland instörtar och förråder sitt äktenskap med grefven. Fattad af den häftigaste vrede vid denna upptäckt, tillhviskar Elisabeth den henne om nåd anrepande Rutland, att samma dag hon blifvit vigd vid Essex, hade denne svurit henne, Elisabeth, en evig kärlek. Da samtidigt Essex dödsdom framlägges, undertecknar Elisabeth densamma, under utrop, att hon dermed hämnas Ansa Rutland. Anna faller med ett skri sanslös till marken, ech