Article Image
TEATER. KONGL. TEATERN: Grefve JEssew, sorgespel i 5 akter, af Henrik Laube; fri öfversättning från tyskan. Få momenter i den älåre eller nyare tidens häfder torde erbjuda ett tacksammare ämne för dramatisk behandling än Essex historia med Bina väldiga konflikter och sin tragiska upplösning. Också hsa få historiska tilldragelser så ofts blifvit dramatiekt behandlade som just denna. Spaniorer, fransmän, engelsmän, tyskar ha tid efter annam framstält Essex på scenen, och ämnet bar städse, äfven under händerna på medelmåttiga eller rent af un. derordnade förmågor, meddelat åt de dramatiska alstren en återglans af sin egen inneboende rikedom. Att det likväl, allt intill vår tid, ioke blifvit uttömdt, att Essex ännu icke hade funnit sin Shakespeare eller sin Schiller, som med det gudaborna snillets skaparemaki vigt honom åt odödligheten samt en gång för alla påtryckt 2zåvEl hans bild,som det moment af Englands historia, under hvilket den framskyrater, sitt så och icke annorlunda, Adsrom vittnar nogsamt den omständigheten, att pä e mindre än tre tyska diktare, Peter Lobmans, Karl Ludvig Woertber och Henrik Laube, dramat bshandlat Eii Den tyska kritiken nar dock. 3 vidi vi hafva oss bekant, varit enhällig att nd de trenne konetv obetipgadt til. na frimsta rummet år Laubes; ty medan Weriher uti sitt drama Kärlek och statskonst skarpagt framhållit den politiska sidan af Esasx-historien och gjort Essex blott och bart till en rebell, ex representant för de jäsande revolutionära elementerna, hvilken i sjelfva verket träder i skuggar för den såsom politikens hjeitinaa framståerde, sin qvinlighet och sina rent menskliga känslor helt och hället förqväfvande Elisabath, gonom hvilken England besegrar den fiende, som rasade i dess inrs; och medan Lohmarn gör honom till en svärmare, och derizenora uti sitt sorgespel Es850x inögger alliför mycken veklighet och sentimentalitet, har åter Lsube, då ham diktade sorgespslet Grafve Ersex., om hvilket vi här gå stt tale, förstått att uti de motiver, som söta herliagans bjul i rörelse och bestimma såväl da båda hufvudpsrsosernas handlingssä:t som ock hela utvecklingen i öfrigt. på ett lyckligt sätt sanmangjuta de politiska bevekelsegrunderna med de mera individuella, de rent menskliga.

20 mars 1857, sida 2

Thumbnail