Aftonbladet – 20 mars 1857, sida 1

— äfven de bland oss som könna djupast — vant oas vid att betråkta argumenterna för och emot slafsystsmet med deras ögon, som sitta i öfverflöd och -hafva nog. Vi känna ej ens hela värdet af en frihet, som aldrig varit oss beröfvad.. Vi skola aldrig med full tillförlitlighet kunna döma i denna sak, utan att jemte vira egna åsigter äfven taga i beräkming deras, hvilka böjt sig under oket och känt jernet intränga innerst i.sina själar. Vi finna lätt nog tröst för andras sorger. Vi tala och resoninsra lugnt och kallt om det som, om vi själfva erfore det, skulle förtaga allt lugn och all-sjolfbeherskning. Vi hafva sett huru slafvarnes herrer känna och täxka i detta ämne, huru goda oeh hederliga män tänka och känn., hvilkas kristliga åsigter styrka herrarnes rätt och upprätthålla deras väde. Vi: måste nu komplettera vår erfarenhet äfven med slafvens tankar och åsigter, och läsaren måste derföre åter följa oss till flyktingarnes bostad i Träsköknen. Det är en ugn, stilla eftermiddag : under den så kallade indianska sommaren. Hela atmosferea är omgjuten af ett glödande guldskimmer, och trädens toppar vagga drömmande fram och åter, likasom der hviskande samtal. De vilda vinrankorna, som hänga i tusenfaldiga festoner kring inhägmaden, äro urprade af svällande drufvor. t lilla nybycket hyser nu äfven Tiff och hans barn samt Harry och hams hustru. Barnen och Tiff hade blifvit ihqvarterade i enkans stuga, hvars man fallit ett offer för menniskojägarne, såsom: vi i ett föregående kapitel beskrifvit, och alla hade med gemensamma ansträngningat snart uppbygt en koja vägg om vägg med denna åt Harry och Lisette. Gamle Tiff!sågs med varlig flit arbeta i den lilla -potatistäppan, sem tillhörde flyktin gerne gememsami. Rarnen svärmade gladt