Aftonbladet – 19 mars 1857, sida 3

örelse, som rycker verlden med sig. Naturligtvis hafva desktå motsatta åsigte örande den Kinesiska frågan haft till följd ika stridiga tankar om den koalition, som i :nledniag af densamma inom det engelska parlamentet bildat sig mot Palmirstons mi. vister.. Enligt den senare åsigten har man ansett deltagarne i den parlamentariska koaitionen icke vara någonting annat än hvad sådana nästan alltid bruka vara, d.. v. s. äregiriga portföljsluksre, hvilka för nöjet att ullfredsställa denna sia hunger kastat sig öfver den:kinesiska frågan, likasom de skulle sastat. sig öfver hvarje annan fråga, hvarvid de endast avsett för en lycklig slump, att de sommit i tilifälle att med stora ord om mensekiighet, rättvisa och skonsamhet mot den svagare utstyra sina ministeriella kandidatkappor. Det är någonting gällsyntyettsanningen icke år sitta emellan för dylika sbsoluta meninsar. Jag känner ej tillräckligt perconerna inom det engelska parlamentet, för att hafva 20 stadgad åsigt om den koalition, rom nylisen vunnit en seger; men jag sätter alltför stor tillit till den kristliga andan i allmänhet ;ch jag hyser alltför stor aktning för den enzelska karakteren.i syonerhet, för att hafva sågon betänklighet vid att medgifva, att ett mer eller mindre omfattande parti inom paramentet blifvit allvarsamt och uppriktigt upprördt i anledning af hvad som timat i Kanton. Ja, sedd ur dessa hedervärda medlemmars synpunkt och utan att ingå i någon sranskning, hutuvida de fästat allt för stor vigt vid Englands ställning i Kina, synes mig koationen. berättigad. Jag; bar. en längre tid baft säte uti en af de franska kamrarne. Jeg var der en så ifrig partimancsom tröts någon, eller staräre mer än någon; i motsats mot de fleste af: mina kamrater, trodde jag. attuti ett statsskick, som benämnes parlamentariskt, är det i allmänhet em plikt, en nödvändighet att vara partiman, samt att en motsett ösigt bärrör af oförstånd och oerfarenbet; men det vet jag dock, att samma dag, söm en mini stör genom en onödigt barbarigk handling sölade Frankrikes fana, skulle jag, om hon än vore aldrig så övörderlig för mina åsigter. ingå koalition med hvem som helst, ifall jag icke hade någon ännan utväg. Ty menniskokärleken oeh nationaläran äro vigtigare än allt anzat, ochyburu väl beräknad, huru gagnelig, huru ärorik en politik för öfrigt än må vara, så är hon döden värd; i samma stund hon onödigtvis utgjuter blod; och en -koali: tion, som uppriktigt stöder sig på denna grundsats, vore, till och med om hon skulle misstaga sig i tillämpöingen, i min tanke ett vackert blad i Englands historia. Vare härmed -huru som helst, så tyckes msn hoä oss ej stort bekymra sig om lord Palmerstons nederlag och ovissheten af hane ministeriella tillvaro, emedän det engelskfranska förbundet synes sammanknutet med alltför fasta band för att löpa någon fara äfven under denna ministers efterträdare. Dessa efterträdare mi pu blifva hvilka som helst, så anse vi detta förbund, lindrigast sagdt, lika varaktigt under deras vård, som under der ädle lordeng. Men tar. nu bär för gifvet, att Neufchåtelfrågan skall i nästa veckas få sin lösning. Frankrikes, Österrikes, Englands och Rysslanda fu!lmäktige hafvalagt till grund för uppgörelgen; att konungen af Preussen skall afräga sig alla anspråk på detta furstendöme. Hr Hatoafeldtorde verit kallad att deltaga i deh andra konferensen, hvilken hölls uti utrikeg ministårens lokal under ministerns ordförandeskep: Man aneåg sig icke behölva befara rågon svårighet från Berlinerkabinettets sida. FEN Grefve Buols not till Österrikes charge Taffnireni-Turin;-angående-Piemonts utmrnande förfararde mot Österrikes italienska. landskap, väckte såväl här fom i Italien och Tyskland till en början. stor öfverraskning och sedermera ganska liflig oro. Denna oro he nu lagt sig, sedan man haft tid att närmare tänka på säken. Journal des Dåebete har än ytterligare lugnat oss i detta afseende. Vi kunna således i godan ro slå oss ned bland: de icre frågorna: Lsgförslaget öm skatt på värdepapperes. sysselsätter allt framgent i högsta grad der financiella verlden....Det ser ut som om diskussionen öfver detta förslag lagt i dagen större svårigheter för dess realirerande, ä: mad hade Tförestält sig. Revue des deux Mondee innehåller i sitt senaste häfte et uppsats sf grefve Chasseloup Låäubat beträf fande dessa svårigheter, och denna uppset har gjort betydligt uppsesn7e. . Eit rykte ha till och med spridt sig, att man ämnade sk ifrågåvarenide skett ut bågen, samt att finans ministern hade föreslagit två andra skatter.) stället. Detta ärejeannolikt. Omkejearew hu sögot fel; tå är det dock icke det, att har lätteligen afstår från sina föresatser, och i torde påminna er, attchany, tal vid-lagatif. lande Kårens öpprandejformligen tillkännagaf påbjudandet af desnacskatt. Emellertid har kejsaren med Uppmärksarmhet afhört in kasten i statsrådet emot förslaget. — Då skattefrågornea utgöra dagens lösen, har man äfven rådfrågat Sverges lagstiftning I detta afseende, Hr. Varien, statsrådets vicepresident, har uti Revue contemporaine redosjort för densamma. JA. HM; : : MUSIK. : (Hr Hjöriberg, viclenceMist Vid kongl HofkspeNet, gaf i förrgår afton en konsert i hr De la Crofxs salong, men bade icke att figna sig åt ett så tal rikt auditorium, som: men: vanligtvis fuåhbit vid de