— Den ovantadt hastiga utsträckning tele grafkorrespondensen i vårt land erhållit har å sista tiden ledt uppmärksamheten på beBofvet af dubbla: trådars anläggande på de mest anlitade linierna. Det händer nemligen ofta, att på flera af hufvudstationerna, i synnerhet utmed vestra linien, depescherna så hopa sig, att de först efter ett dygns förlopp hinna expedieras. Då det hufvudsakligen lärer vara bristande tillgång på skicklig och erfaren arbetarepersonal, som hindrat vår telegrafstyrelse att gå i författning om de nys trådarnes uppsättande, anföra vi här nedan ur: en för ej7 länge sedan i Orebro7 Tidning förekommande uppsats ett förslag till afhjelpande af denna brist, som synes hafva mycket som talar för sig. Tidningen yttrar sig på sätt som följer: Såsom man försport skall den elektriska telegrafen i år betydligenutvidgas genom: nya linier. Så skall den norra linien utsträckasända till Haparanda,-en förbindningslinie mellan n. v. östra och vestra linierna utsträckas mellan Örebro och Wadstena öfver Askersund; hvarförutom tidningarne omtalat, att en linie till Gotland skulle vara ämnad till verk: ställighet redan i år. Dessa sträckor äro. visserligen ansenliga, och de omnämda liniernas fullbordande i år skulle utgöra ett vackert plus till telegrafstyrelsens redan kända rastlösa verksamhet. Emellertid kan man ej neka, att man i år hade med säkerhet väntat få se fullbordad äfven en annsn linie, om behofvet af hvilken man hört talas omkring två år. Den korresponderande allmänheten har redan nogsamt erfarit, huru behöflig en dubbeltråd längs vestra eller den från Stockholm öfver i Göteborg till Helsingborg löpande linien skulle hafva varit under föregående år, aå depeschbefordringen i änseende til det stora tilloppet fördröjts icke blott timmar, utar dygn) så att man så väl år 1855 som 1856 till och med sett sig föranlåten att på stationerna anslå offentligt tillkännagifvande, att allmänheten ej kunde påräkna att få sina depescher expedierade samme dag de inlemnades. Då nu depeschtilloppet för hvarje år ökas, på några stationer nästan fördubblas, till följd af så väl allmänhetens större bekantska; med kommunikationssättet som genom nya stationer: tillkomst, måste man till instundande vår-, sommaroch höstmånader få tända tålamodets pipa, då ma blir nödsakad ätt anlita: blixtsnabbhetens, befordringsmedel, och torde man derunder få god tid at: egna en medlidandets: suck åt tjenstemännen, son troligen få arbeta hela nätterna igenom. Att denn: linie är af behofvet i högsta grad påkallad, kan så ledes ej nekas. Penningar till dess utförande kupne efter all anledning förskäffas; men största svårigheterna lära bestå uti att anskaffa öfvade personer fö liniens byggande, emedan de, som under föregåend. år sysselsatt sig med dylikt arbete, blifva upptagn: af de öfriga liniernas åvägabringande. En utvär torde dock kunna beredas derigenom, att de elevcr som äro utsedda för de nya stationerna, under sommaren utplacerades på vestra liniens stationer, fö att der vikariera för äldre tjenstemän, hvilka kund: användas för liniearbetet, så mycket hellre, son detta vore för dem en både välkommen och nyttir exercis; ty de flesta af dem erkänna sig hafva on liniearbetets-detaljer ett mindre klart begrepp ä hvad vid flera tillfällen Önskligt kunde vara. Hui en god linie bör vara beskaffad, veta de särdeles vå nr: böcker, tillochmed bättre än vanliga liniebyggare; men huru man på fältet går till väga, för a ntföra ärbetet,;derom har mången högst ofullständig kännedom. Men under ledning af de mera erfarne skulle de utan tvifvel bygga icke blott lika bra, utar kanske bättre än de vanliga linieuppsättarne, a hvilka åtminstone en och annan torde hafva mindr: väl reda på de naturlagar -man tillämpar. Visserli gen kan man med skäl invända, att flertalet a fjenstemännen ej äro vana att kommendera arbetsfolk, och att deras bedrifvande af arbetet följaktligen skulle blifva i ekonomiskt afseende mindre förmånligt; men månne detta blefve händelsen i all