ns I Ät tt man kunde ej fatta hvad skäl som hade förmått dem till en dylik galenskap. De bade föda och kläder fullt upp och för öfrigt allt hvad de bshöfde, Nåväl — hade inte ert folk mat. och kläder nog och skulle de inte så haft, om de äntinu i dag varit ett lydfolk under England och det mycket bättre födr, mycket bättre kläder, mycket bättre lagar än vi hafva pu? Jag hörde er egen fars uttolkning af lagen, jag hörde mr Jekyls, och dock undren I, när män uppresa sig mot dylika laar, hvad i all verlden som kunnat. förmå dem dertill. Det är i sanning förvånande. Men af alt våld och af all orätt, som hopas öfver oss, finnes det ändå ingenting, som förefaller mig så himmelsskriande som era gudfruktiga mäns tilltag att vilja med bibeln försvara denna oerhörda orättvisa. Om bibeln rättfärdigar slafveriet, hvarföre lära de då ej slafver att läsa den? Och hvad kan vara Orsaken till att två af de största resningerne skett genom män, som knappast läst något arnat än bibeln? .SNej, saken är den, att de ej en gång sjelfve tro derpå — de skulle nog eljest vara de första att erbjuda bibeln åt stafvarne. Jag kan försökra er, att bibeln. framstår i lika olika dager för slafven och husbonden, som allt annat i verlden gör. När jag talar till er, tar Clayton, vänder jag mig till hela det samhälle, hvaraf ni utgör en medlem, och ej till er personligen. Jag ville att ni skulle tänka öfver dessa förhållanden och ber er ihågkomma, hvad än mitt framtida öde må blifva, att jag stöder mig på samma rund som den, på hvilken er styrelseform är bygd. Jag är mycket tacksam för den godhet ni alltid visat mig — och kanske skall den tid komma, då jag kan blifva i stånd att visa er min erkänsla. Emellertid måste jag bedja er em ännu ett ynnestbevis, hvilket jag