Aftonbladet – 19 mars 1857, sida 1

Teddy. Hans sträfva och dystra anlete mili drades af ett vänligt småleende, och till Tift: förvåning sprang barnet genast till honom och lät honom lyfta sig på armen. Och jag, som tänkte han skulle vara rädd I för er, sade Fiff, : . Nej, nej; jag såg aldrig än ett barn eller en hund, som jag inte kunde få att komma till mig. Håll dig väl fast nu, min gosre, sade han och satte barnet på sin axel;: Trär den ha långa armar; låt dem ej få tag i di; Och nu, Tiff, tar du flickan och följer efter, och när vi komma ut i träsksnåren, så se väl till att du följer noga i mitt spår;. sätt aldrig foten. på en tufva der jag icke satt min förut, ty meckasinerna lura inunder. Härmed började Dred och hans följeslagare vandringen till flyktingarnes läger. NITTONDB KAPITLET. Slafvens argument. Återkommen hem från ett besök hos merbrodern, hvilket utfallit som hans far förutsagt, uttog Clayten från. postkontoret ett bref, hvaraf vi vilja låta våre läsare få del: Mr Clayton! Jag är nu en biltog och fridlös förklarad varelse och kan ej visa mitt ansigte i verlden, Jag kan ej träda fram i dagsljuset, och. det för intet annat brott än motstånd mot ett skändligt förtryck. Mr Clayton, om det var rätt af era fäder att kämpa och utgjuta blod, för att undandraga sig det förtryck man pålagt dem, hvarföre skulle ej detsamma vara rätt och tillåtligt också för oss? De hade längt ifrån så bevekande skälsom vi. Deras bustrur och barn nåddeg aldrig af förtryckarens hands De drefvos ej omkring och såldes och ockrades med likt boskap på marknaden, som man gör med oss. Sanningen att säga, har jag