Aftonbladet – 19 mars 1857, sida 1

Efter några frågor, hvilka Tiff besvarade med en sannfirdig berättelse om sina egna och barnens lidanden och slutliga flykt, sade Dred: Ni kunde ej göra bättre; men den tiden varder kommande, då våra plågare skola vedergällas i dubbelt mått af Herrans hand och friden åter skall blomstra bland de troende. Så, ni tror då att bät:re tider äro i görningen? frågade Tiff, Herren hafver sagt det, svarade den andre, men först mäste hämdens dag komma. . Den kunde gerna vara der han är, tycker jag, sade Tiff; jag vill helst lsfva i fred.n Dred såg på Tiff med en ömkande blick, som hade en :våg anslrykning af förakt, och sade likasom för sig sjelf: Isagchar var en laståsna och lägrade sig mellan bördorna, och han såg hvilan att hon od var, och landet. att det var lustigt, och böjde sina bärdar till att bära och är vorden en .skettekyldig tj.nare Hvad hvila beträf:ar, så siger jag då, att inte har jag hafs mycket godt af den, om jag di ska räkna mig till åsna; men hade jag baresta en god, stork packsadel, skulle jag nog lunka, åstad med de här välsignade barnen till något säkert ställe. Nå väln, sade Dred, du har tjenat honom som var redo att förgås och ej förrådt honom som. flyktig var, och derföre skall Herren för dig öppna en befästad borg i ödemarken.s . Just sån, sade Tiff; det är just ert läger Jag har kastat ögonen på; och kommer jag bara dit, så är jag villig att låna pin hand till allt hvad som behöfver uträttas. Godt, sade Dred; kom då. Men barnen äro allt för små att kunna gå den långa vägen;.vi måste hära dem som örnen sina ungar. Kom, min gossen, tillade han, i det anjgböjde sig ned osh räckte händerna åt