Aftonbladet – 19 mars 1857, sida 1

Lika godt hvar det kommer ifråns, sade I Til; sdet är godt oeh välkommet, och vi vilja taeka Gud af allt hjerta derför.s De tatte sig derpå osh åto sin frukost med mycken belktenhet. Nu ä det så, mina barp, sor nis, sade T:ff natt jag vet att det finnes flyktingar boende här i träsket, men jag vet inte riktigt hvar. Kunde vi bara komma till dom, skulle vi stånna der så länge tills bl det vände Big. Tyst —hör, Hvad är det?) ; Det Var ett böss-skott, genljudande i den fuktiga mMorgonluften. . Det der var inte långt bortan, sade Tiff. Barnen sågo litet förskräckta på hvarandra. Var inte rädda ni, sade Tiff, för bedrar jag mig inte, så vet jag bvem det är... Hör bara; han kommer hitåt. En klar och mäktig stämma sjöng i skogen: O, hade jag morgonens vingar, Jag flöge till Kanaans land! Jan, sade Tiff vid sig själf, ,det är hans röst. Nu, bare, kommer det någon hit, som ni inte få vara rädda för, ty om jag inte tar fel, skall han. visa,.oss till. flyktingarnes läBora Och Tiff började med. gäll ach sprucken! stämma, som särdeles koatrasterade mot den osynlige sångarens klara, klocklika toner, en strof af en vexelsång, som kanske ursprung ligsn varit ämnad till ett slags signal: Hagelskuren piskar Och, stormen han hviner; Jag söker min vän dagen lång; Når kommer han, säg, ack när kommer han? Den fjerran sångaren tystnade, påtegligen för att lyssna, och -medan Tiff fortfor att sjunga, kunde de höra prasslet af steg, som närmade sig, Slutligen framträdde Dred ur skogsbrynet,