Aftonbladet – 18 mars 1857, sida 2

N8 Herren vare prisad, besittingen ha vi icke här sjelfvaste frukosten som jag bad om i går afse! Nog trodde väl jag att Herren skulle göra något för os8 — men tänk, det får jag säga — att inte trodde jag det skulle komma så qvickt. Törhända ha korparne fört hitet likasom till den gudsmannen — bröd och kött om morgon och om afton; ja, det säger jag, att det. är då riktigt en hjartstyrkande syn för en stackare. Men jag väcker inte barnen, de må gerna sofva så länge — tänker de ska bli mäkta förbluffade då de få se frukosten. Och hur rest och snyggt det är här ute sen — intet bränvinsos och ingen tobaksspott här ute, alls inte. Men jag är verkligen trött sjalf, så det är så godt jag slår mig ned igen till dess barnen vakna. Käring-kräket der hemma har hållit mig som springpojke dagen i ända, så jag ä. just liksom styf i lemmarne efteret; men vid det här laget tänker jag hon lär vara Jika långnäst, som kung Herodes sjelf och hela Jerusalem till på köpet. Och Tiff rullade sig i gräset och skrattade i sitt hjertas belåtenhet och trygghet. Tiff, hvar äro vi? frågade en liten späd röst vid hans sida. Hvar vi äro, min docka? sade Tiff och rullade sig ett halft hvarf omkring. Gud signe era klara ögon, min bjertunge, hur tycker ni ni känner er på morgonqvisten? Åh ja sträck sig han i fred, barnet mitt — ingen fara mer, vi ä nu på Herrans plantager i skydd och ro, och englarne ha frukosten färdig åt oss, sade Tiff och visade på maten, somhan ordnat på några stora vindrufsblad. Åh onkel Tiff! ha englarne varit här med allt det der? frågade Teddy. Hvarför väckte du mig inte? Jag ville så gerna sett dem — jag har aldrig i mitt lif sett en engol. (Forte. följer.) Al