Aftonbladet – 17 mars 1857, sida 2

hvilken derföre trafiken här af ålder rört sig. Vi ha vidare anmärkt den karghet, hvat.ned Småland, vid uppgörandet af landets. jer:vägssystem, blifvit behandladt, samt uttslat den på flsra uppgifna skäl stödda åsigt, stt len så godt zom endast för transitofart beäknades linien mellan Jönköping och Finja jön i Skåne ingalunda vore den, som bäzt uppfylde denna stora landaträckas rättmätiga fordran på lättade komrounikationar, hvarföre vi äfven yrkat på en noggrannare undersökning af denna provins så väl i statistiskt som topografiskt hänseende, på det att utröras måtte, hvar Jernvägar, till största gagn både för staten och provinsen, här böra framdragas. Slutligen ha vi äfven, i afseende på den föreslagna gemensamma bangården 1 hufvudstaden, ej ansott oas kunna instämma i åsigten om dess vödvändighet, då Stockbolm hufvudsakl:gan vore en :xportort, och den transitotrafik, som san kommaatt gå derigenom, att döma af hvad erfarenbeten redan visat och naturliga örhållanden gifva vid handen, alltid skule blifva obetydlig i jemförelse med tillförsel: sf varor, ämnade till utförsel öch konsumtion på stället, hvarföre vi äfven ansågo bangårdarne böra förläggas i så omedelbar beröring med saltsjön som möjligt. Vi fästade dervid illisa uppmärksamheten på de flerfaldiga olägenheter för trafiken inom bufvudstaden och de rent skadliga inflytanden på dess sanitäs och ardra förbållanden, som skulle uppstå genom en sådan transitobanas framdragande öf ver flera af dess mext trafikerade gator samt Mälarens delvita fördämning genom en bankfylinåd,. Hvad slutligen sjelfva utförandet beträffar, vilja vi, utan att här förorda anslags beviljande åt någon viss bana företrädesvis, inskränka oss till uttalande af den grundsatg, att saten, i stället för att splittra sina anslag och arbetskrafter på flera olika håll, hvarigenom endast några stycken här och der skulle komma ätt under åratal bli färdiga, hellre bör koncentrera sina bemödanden på utförandet af de redan påbörjade banorna. Härigenon skulle vinnas de obestridliga fördelarne, att en längre sammanhängande jernvägssträcka förr öppnades för trafiken, äfvensom att statskassan förr, till betäckande af räntsn å anläggningskostnaden, skulle erhålla inkomst af banorna, hvaraf den eljest skulle förblifva isaknad. I strategiskt hänseende torde det äfven vara fördelaktigare att vid möjligen inträffande krigsfara hafva en eller tvenne fullt fördiga banor, hvarpå erforderliga truppförstärkningar kunde hämtas från de aflägsnare delarne af landet, än här och der utkastade stycken, som, utan sammanhang med hvarandra antingen ej blifvit öppnade för trafiken eller endast kunna bereda en obetydlig vinst i tid. Men ännu ett skäl måhända det vigtigrste af alla -— talar för en sådan koncentrering af jernvägsarbetena. Hvar vill man få armar till deras utförande i så vidsträckt skala som det kungliga förslaget åsyftar, utan at dermed tillfoga vårt uppåtsträfvande jordbruk stor skada? Redan nu, med den ringa omfattning jernvägsarbetena i landet hittills haft, har ej ringa klagan försports från de landsorter, der dessa arbeten pågått, öfver svårigheten att erhålla arbetsfolk för landtbruket. och de höga priser, hvartill arbetslönerna, i följd deraf, plötsligt stegrats. Att detta missförhållande skulle i högst betydlig grad ökas genom jernvägsarbetens utförande saratidigt i de flesta af rikets landskap, är klart, liksom att ingen egentlig minskning ai dess olägenheter skulle åstadkommas derigenom, att arbetskommenderingar uttagas ur den indelta armån, då denna utgör en ej oväsentlig del af den arbetsstyrka, hvarmed värt landtbruk -har att röra-gig. Saken har också ansetts vara af af så betänklig art, att man nyligen sett flera af våra hushållningssällskap uttrycka sina bekymmer i detta hänseende. Det torde derföre vara skäl attstaten, vid utförardet af ett arbete, som är afsedt att gifva de: svenska jordbruket en -stegrad kraft, ej så bedrifver saken,satt den i stället förlamar det och gör det för en lång tid odugligt att med fördel. begagna sig af det nya kommunikationsmedlet. R