gas skynda, ty den osunda tiden utmed sjön och floderna nalkag, och flera af mitt folk hafva redan haft känning af febern. Vi äta dugtigt quinin och stålsätta oss härmed mot sjukdomen. — Under ett par månaders tid (Maj--Juni) var min syn ganska starkt angripen, så att jag mycket fruktade för blindhet; raen lika hastigt, som jag fick åkomman, lika hastigt försvann den, och jag ser nu fullkomJigt så bra som förr. Annars har jag hela tiden befunnit mig vid förtröffligt godt mod och helsa.n Den mr Green, som här omtalas, tyckes enligt Anderssons uppgift vara en handlande. Wahlberg gjorde bekantskap med honom redan i Hvalfiskviken, reste före honor i sakta dagsrssor mot sjön, och upphans fjorton dagar före ankomsten dit; de följdes sedermera åt, som vi framdeles skola se. Floden Dzouga elier, som den på Anderssons karta heter Dzuga, kommer från SO och går mot NV tills den vid föreningen med Tamanakle böjer mot SV och vid NGamis östra ända faller in i sjön. Det var således åt detta stycke af floden zom Wahlberg nu stälde sin resa. Om sin ställming i öfrigt yttrar han: Den unge svensken Lindholm, som medföljde från Kap, har pu lemnat mig. Min ene kusk Jacob är nära blind och sjuk, så att jag väl kommer att köra min ena vagn sjelf. Jag har af Letcholetebse tillbytt mig en god dubbelreffla af exa af Londons förnämsta gevärsfabrikanter, och af en engelsk handlande, mr Wilson, tio starka oxar för 200 skålpund elfenben, så att jag nu har femtio stycken oxar och omkring 60 mjölkgetter. Mn proviart r nära slut, men jag skall tillbyta mig kaffarkorn och bönor af infödiugarae och skall på det sättet väl kunna hålla ut, Jag är så ysse!satt med förberedelser till affärden, att ag ej medhinner gifva några fullstindigare underrättelser. (Forts. följer.)